Alla dessa plattformar – och deras energiåtgång

Apropå det här med att synas och därmed finnas, så funderar jag mycket över det här med mängden olika plattformar i dagens läge.

Att posta på flera olika ställen är inte så väldigt ansträngande egentligen (åtminstone om man inte gör avancerade anpassningar utifrån vad de olika plattformarna vill ha). Men däremot innebär ju varje ställe man postar på att det går åt mer serverutrymme någonstans, och serverutrymme innebär elektronik och el. Resurser. Sånt där som är begränsat.

Och speciellt i dessa tider när allt ska vara film/rörlig bild.

Varje plattform vill helst att du ska posta hos dem, och länkar du in saker från andra ställen är de mindre benägna att visa det (i den mån det alls går).

Jag har funderat på om jag borde lägga upp ett youtubekonto och posta ett urval av mina mest relevanta filmer där, men jag skäms liksom samtidigt över att lägga upp samma saker på ett ställe till. Ånnu större ekologiskt fotavtryck.

(Och jo, det finns plattformar som bygger på principen att man inte ska behöva posta på mer än ett ställe. Men de är nischade, så det är inte där man når ut. Förstås.)→ Läs resten av inlägget!

Rundgång eller oberoende

Apropå det här med framröstade utmärkelser (se förra inlägget), så finns det ett exempel jag stör mig rejält på, och som jag blir påmind om så fort jag passerar en viss apotekskedja. Dessa apotek talar nämligen väldigt gärna om att de är ”Sveriges mest hållbara varumärke”.

Men läser man vidare det mindre texten så får man veta at det handlar om att ”svenska konsumenter uppfattar oss som det mest hållbara varumärket i Sverige”.

UPPFATTAR.

Det handlar alltså inte om att människor med kunskap har suttit och jämfört olika parametrar för olika företags hållbarhetsarbete eller produkter. Det handlar om hur konsumenter uppfattar varumärket. För att sammanställa detta används konsumentpaneler. Och det är förstås inte heller alla varumärken som finns att välja på för dessa paneler, utan ett begränsat antal.

För mig är det här bullshit. Att ett företag lyckas få konsumenter att UPPFATTA dem som hållbara – genom vilken känsla de förmedlar i reklam, på sina webbplatser och i sina butiker – är fullkomligt irrelevant. Utmärkelsen säger ju egentligen bara ”vi har lyckats få konsumenter att tro på vårt budskap”. Och det är ju liksom bara rundgång i systemet?

Som konsument vill jag ha oberoende bedömningar, av någon som tittar på dem som är bakom den snygga tillrättalagda ytan. Annars är det helt irrelevant.

Och jo, jag handlar också på apotekskedjan ifråga. Men det gör jag för att de finns på den plats jag behöver dem.→ Läs resten av inlägget!

Stampar på samma fläck

Ibland känns det hopplöst. Tröstlöst.

Igår sorterade jag bland gamla papper på jobbet. Jag har jobbat med miljöfrågor i hela mitt yrkesverksamma liv. I en tidskriftssamlare hittade jag en mapp med anteckningar från en kurs i klimatkommunikation jag var på 2005. En snabb genombläddring sa mig att det lika gärna kunde varit en kurs idag, 2023. Vi står och stampar. Ett steg framåt, ett steg tillbaka, oftast inga steg alls.

Ibland känns det som att jag lika gärna kan ge upp. Att det hade varit bättre att ägna livet åt något jag ville för min egen skull än åt att försöka rädda världen. Jag kunde ha ägnat mig åt skrivandet på en annan nivå till exempel.

Jag slängde anteckningarna i pappersinsamlingen. Men jag kommer ju att fortsätta jobba med miljöfrågor ändå. För att jag är dålig på att ge upp. För att jag inte vet något annat. Och av gammal vana.

Och man vet ju inte hur saker slutar förrän i efterhand. Det finns fortfarande en möjlighet till ett ”lyckligt”, eller i alla fall inte helt olyckligt, slut.

Och om inte, så behöver vi tro på det för att orka fortsätta.→ Läs resten av inlägget!

Tack, alla!

Den senaste tiden har allting haft fokus på bokmässan. Praktiska förberedelser och tankeverksamhet. Jag har haft fokus på att vara förberedd på “allt”, inte missa att tänka på något,  förebygga alla sorters problem och oroa mig för allt som skulle kunna bli problem. Och skulle jag ens orka? Utmattningen, numera ovan att träffa mycket folk, jag som aldrig varit på bokmässan förut … Bokmässan kändes som något jag skulle beta av, och sen kunde vardagen få börja fungera igen.

Nu är jag hemma, och jag kan konstatera att jag har haft riktigt kul!

Det har varit jättekul att träffa en massa människor! Författarkollegor och läsare. Människor jag känt i flera år via nätet men aldrig träffat IRL. Och helt nya människor. 

Och det verkar – *peppar peppar* – som att jag klarat av mässituationen helt okej. Ja, det är ett konstant sorl och många intryck. Trött blir man förstås, men det kunde varit värre.

Jag gick in i årets mässa med inställningen att givet omständigheterna skulle jag inte planera för mycket, och det var nog klokt. En effekt av det är tyvärr att jag lyckades missa en del personer jag verkligen ville träffa, men det får jag väl leva med. 

Några andra korta konstateranden:

👑 Klänning och krona var jättebra. Jag syntes, folk från instagram kände igen mig, och jättemånga andra kommenterade min klädsel (bara positivt och nyfiket), så det var en bra konversationsstartare.

💚 Det är jättecoolt att Svenska mässan lyfter fram nummer 13 bland de globala målen som grund för beräkningar för allt de serverar – och att det därför serveras mycket god vegetarisk mat i mässlokalerna.→ Läs resten av inlägget!

Varför tar du inte tåget till bokmässan, Sanne?

Du som alltid tjatar om miljön!

Rimlig fråga.

Just den här veckan är en mycket olämplig vecka att ta tåget från Skåne. Två tågsträckor är helt inställda (dels Malmö-Lund, dels Helsingborg-Ängelholm). De inställda tågen ersätts i begränsad omfattning (det vill säga inte alls fullt ut) med buss. Alla som kan undvika att åka med dessa ombeds låta bli. (Och det verkar väldigt opraktiskt att färdas så med bokbagage.) Därav har jag redan sedan länge planerat att den här resan får bli med bil.

Det är för övrigt mindre än ett år kvar på leasingen av min bil. Och jag har fortfarande inte rest längre än att jag tar mig fram och tillbaka på fulladdad bil. Dags att prova på liiite mer äventyr, alltså 😉 Just nu står bilen på snabbladdning 🔌medan jag fyller på med choklad i både fast och flytande form ☕🍫🍪→ Läs resten av inlägget!

Varför skriver jag inte böcker om miljö?

– Men om du nu tycker att miljö och klimat är så viktigt, varför skriver du inte böcker om det, Sanne?

Ja, det kan man ju faktiskt fråga sig.

När jag en gång i tiden kulle välja bana för livet, ni vet med utbildning och yrke och sånt där, så vacklade jag mellan flera olika vägar. Skrivandet fanns med, men också miljö, samt ytterligare något område. I slutändan fick skrivandet stå tillbaka, och jag fokuserade på miljön. Det var inom det området jag utbildade mig och där jag kom att jobba. För jag tyckte det var viktigast, och jag kände att jag måste göra vad jag kunde för att vrida saker i rätt riktning.

Nu är ju livet, som de flesta vet, ganska oplanerbart.

Intresset för att skriva och formulera viktiga saker nästlade sig in i arbetslivet och kom till nytta där.
Andra tankar plitade jag ner på en blogg.
Och sen visade livet sin oplanerbarhet genom att kalla in döden och vända upp och ner på allt genom att rycka bort min man alldeles fruktansvärt för tidigt.

Det var då jag började skriva böcker igen. Och då fortsatte jag med det bokprojekt jag en gång hade påbörjat, många år tidigare.

Mitt bokprojekt hade aldrig som syfte att förändra världen. Hade jag trott att mina böcker kunde ha någon konkret effekt på utvecklingen inom miljöområdet så hade jag prioriterat annorlunda redan i sena tonåren.

Men natur och miljö finns ändå med i mina böcker. I beskrivningarna av naturen. I det hot som bubblar i den tredje boken.→ Läs resten av inlägget!

Natur, miljö och medmänsklighet

Vi skriver berättelser om djupa skogar, där magin fortfarande bor och där fåglar kvittrar och smådjur lever i frid.
Vi låter fantasin ta oss på vindlande äventyr, längs smala stigar mellan urgamla träd, över stora vida slätter och höga berg, över gnistrande hav och längs forsande älvar.
Vi beskriver drömvärldar där människor får älska vem de vill och visar hur tillvaron kan vara utan vår världs kulturella begränsningar.

Men vi berättar också om fantasivärldar där ondska härskar och där djup orättvisa råder.
Vi visar hur framtiden kan te sig om miljöförstörelse får fortgå eller om de som ser vissa människor som mer värda får styra. Hur livet kan bli efter den stora människoorsakade katastrofen.

Vi visar på människors bästa och sämsta egenskaper och vad de kan leda till.
Vi visar på det vackra i det som finns här hos oss men som hotas på olika sätt.
Natur, miljö och medmänsklighet.

Vi skriver fantastik. Påhittade berättelser som skruvar på de givna förutsättningana. Verklighetsflykt, men samtidigt ett sätt att tydligare visa upp den verkliga världen.

🧙‍♀️

Snart är det val. Jag kommer inte vara partipolitisk på det här kontot. Men jag kan ändå påminna om fundamenten i mina berättelser.

Minns Elsinoriens djupa skogar, öppna slätter och glittrande hav.→ Läs resten av inlägget!

Engångspostpåsar och miljön

Apropå det här med miljöpåverkan som författare, så finns det en konkret sak som jag ständigt stör mig på och som jag verkligen tycker det borde finnas en bättre lösning på: postpåsarna som i praktiken blir engångspåsar, fastän de skulle kunna användas igen och igen.

Som de flesta ”små” författare* så skickar jag en hel del böcker direkt till kunder. Den lösning jag valt – för att det är enklast utifrån alla vardagslivsparametrar och annat – är att skicka med Postnords förfrankerade postpåsar. Antingen de blåa påsarna eller de något mindre (och aningens billigare) så kallade presentpåsarna (som är snyggare utanpå), som syns på bilden.

Gemensamt för den här sortens påsar är att de har tydliga regler: det du ska skicka måste gå att få i påsen samt får inte väga mer än 2 kg inklusive påsens vikt.

Smidigt och bra, om än inte särskilt billigt. Fast ändå betydligt billigare än att köpa påse och porto var för sig.

Men sen då, när jag skickat en bok med en påse till Stina, och Stina sedan har något hon ska skicka till någon annan? Eller om jag har fått något skickat i en postpåse som ligger kvar här, och jag ska skicka en bok till en kund?

Tja, man får lov att återanvända en tidigare använd postpåse, om man sätter på nya frimärken. MEN grejen är att då kostar de nya frimärkena man behöver sätta på MER än om man köper en ny postpåse. För mina böcker blir portokostnaden i grova slängar 50% dyrare om jag sätter nya frimärken på en använd (=gratis) påse än om jag köper en ny förfrankerad påse.→ Läs resten av inlägget!

Böcker passar så bra för delning!

I samband med ett inlägg om bokrean skrev jag igår så här:”… om man nu ska köpa fysiska ting så är böcker fortfarande en förhållandevis bra sak att köpa. Kunskap och berättelser, fångade på papper som ju faktiskt i alla fall agerar kolsänka så länge boken finns – det är betydligt bättre än mycket annat vi människor ägnar oss åt att tillverka.”

En stund senare samma dag fann jag mig själv i ett annat sammanhang sitta och förklara att det faktiskt är rimligt att diskutera böckers miljöpåverkan, vad som ska hända med böckerna när de en dag blir avfall (för det blir faktiskt de allra flesta böcker, även om det för många böcker dröjer lång tid), och att det är bra att argumentera för mer delningsekonomi eller liknande när det kommer till böcker (rent konkret: låna boken av ett bibliotek, låna ut böcker till kompisen, och så vidare).

Jag ser ingen större motsättning i det här.

Jag känner stolthet över att det jag skapar kan finnas tillgängligt på ett så enkelt sätt som med små svarta tecken på vitt papper. Jag hoppas innerligt att ni som läst min bok och tycker om den lånar ut den till andra som ni tror ska uppskatta den, och jag gläds åt att bibliotek köper in boken och den därmed blir tillgänglig att läsas av många människor som antingen inte har råd att köpa böcker eller som inte har plats att äga alla böcker de läser. (Det var för övrigt biblioteken som stod för den allra största delen av min egen ”bokkonsumtion” när jag själv var ung.)→ Läs resten av inlägget!