Etikett: miljö

Obekvämt

“Äntligen har Patrik nått den maktposition som han så länge har kämpat för. Rollen som kommunalråd uppfyller alla hans förväntningar och lite till.

Sonen Oskar lever sitt liv framför datorn. Skolan finner han allt mer meningslös – varför lägga tid på framtiden när världen håller på att gå under? Hans egen pappa kan inte ens sopsortera ordentligt.

Hur obekvämt är det egentligen att ändra sitt sätt att tänka och agera – och vad krävs för att det ska bli av? Om din son har tappat tron på framtiden, vad är du då beredd att offra för att hjälpa honom att hitta den igen?

I en varm berättelse om det mänskliga i att vilja fortsätta som förut får vi följa Patrik i papparollen och i ett politiskt maktspel som tvingar honom att ta ställning till hur långt han kan tänka sig att gå för sin sons skull.

OBEKVÄMT är en samtidsroman som vänder sig till unga, medelålders och äldre vuxna med intresse för samhällsfrågor och människans förmåga till förändring.”

Om ungefär en månad släpper Maria Larsson boken OBEKVÄMT på Visto förlag, alltså samma förlag som mina böcker om Elsinorien är utgivna på.

Maria Larsson arbetar till vardags med miljöfrågor på Marla Miljödialog AB. Nu har hon alltså skrivit en roman. För ja, att ställa om samhället är stundtals obekvämt – men också alldeles nödvändigt.

Boken går redan nu att förbeställa på förlagets webbplats. Om du tycker frågorna är intressanta kan du också gå med i diskussionsgruppen Obekvämt på facebook.→ Läs resten av inlägget!

Ledig tid och mod

Mod. Låta saker ta tid. Använda det jag har. Det har jag övat på under det nya årets inledande dagar (med början på nyårsafton och fram till nyss).

Mod att börja utan att ha en helt färdig plan. Mod att klippa i tyg utan att ha tänkt alla steg klart. Mod att skarva.

Bit för bit klura ut hur jag ska få ihop ett klädesplagg (en tunika) av restbitar från det fina tyget jag sydde en huvklänning av för ett par år sedan. Skarvat ytterkant mot ytterkant för att få större tygstycken – och därmed en söm mitt fram respektive mitt bak. Breddat styckena nertill med lite extra skarvar (det hade varit SÅ mycket enklare med ett tyg utan tydligt upp/ner!). På frihand skapat ett ok fram och ett bak för att ytterligare förlänga tunikans längd maximalt. Format ärmkulle och livets motsvarande linjer direkt från ett existerande plagg. Klurat för att maximera hur mycket ärm jag kunde få ut av återstående tyg. Tänkt och tänkt och tänkt.

Sytt fickor (bara att väcka hjärnan i hur man gör och i vilken ordning!). Kantat både halslinning, ärmar och nederkant med samma enfärgade blåa tyg som fickorna är gjorda av.

Tid. Massor med tid. Enorma mängder tankeverksamhet. Hjärnan verkar ha klarat det *peppar peppar* – för några år sedan hade det här varit för mycket, för nära inpå utbrändheten.

Tagit tillvara på tygresterna som blivit liggande. För det är dålig resursanvändning att inte använda hela tyget. Vi ska inte köpa mer än nödvändigt, men vi ska också använda det vi köper.→ Läs resten av inlägget!

Årets julklapp: vuxenleksaken

Årets julklapp är alltså vuxenleksaken. Inget ekivokt, utan bara leksaker för vuxna. Byggsatser, spel, pyssel, och så vidare.

Och jag känner mig väldigt kluven.

Ja, jag älskar också att bygga lego.

Ja, det är bra att bejaka barnet i oss, behålla det lekfulla, stimulera det kreativa, ha roligt.

Men samtidigt köper vi ju prylar som galna! Och den galna konsumtionen bidrar till att det barkar käpprätt åt h-e för hela planeten.

Å tredje sidan, om svensk medelklass kan få vinterns kick av en dyr legosats istället för av en flygsemester så kanske det trots allt är en vinst?

Nå, om du har tänkt köpa leksaker i julklapp till vuxna människor, så kommer här några tips:

1. Köp bara leksaker som du vet att mottagaren verkligen vill ha. Annars är det bortkastat, och då menar jag inte dina pengar, utan miljöbelastningen.

2. Köp kvalitet. Sånt som håller, som kan komma till glädje länge, kanske för fler personer i förlängningen.

3. Köp inte billig skit. Handla inte på temu eller andra skitställen. Inte nog med att skräpet går sönder snabbare, men det har ofta ställt till med mer skapa redan innan mottagaren får det: sämre arbetsvillkor, mer miljöpåverkan. Och direktimporterar du från skitställen så finns ingen kontroll, och risken är stor att prylarna innehåller mljö- och hälsoskadliga ämnen som inte är tillåtna här.

4-100. Det finns en mängd andra punkter jag skulle kunna lägga till här, kopplat till miljö, till möjlighet att laga, till egen kreativitet, till kommande avfallsproblem … men ikväll orkar jag inte tänka ut alla.→ Läs resten av inlägget!

Hållbarhetstermer

I vår samtid är det internationella språket ofta engelska. Många av oss plockar med de engelska orden in i svenskan, i brist på svenska begrepp. Och ofta går det förstås alldeles utmärkt: bättre att ha ett engelskt ord än inget ord alls. Men ibland förloras tydlighet och begriplighet, inte minst för dem som inte själva är insatta i ett ämne.

Därför är det så bra med Hållbarhetstermlistan! Där får du både veta rekommenderat svenskt uttryck för en massa begrepp inom miljö och hållbarhet och en förklaring till vad begreppen betyder.

Här finns hållbarhetstermslistanLäs resten av inlägget!

Om att konsumera rätt saker

När man lyssnar på nyhetsrapporteringen kan man ibland få känslan av att om vi alla bara konsumerar mer så kommer allt att bli bra. Som att det är bättre att producera en massa miljöskadliga produkter som ingen behöver och som snart blir eviga sopor, bara för att det gör att pengar sätts i omlopp och BNP därmed ökar.

Det är förstås inte sant; hela det ekonomiska kretslopp vi har idag är en teoretisk konstruktion som har väldigt lite att göra med naturresurser, tillgångar och verkliga behov.

Men, om vi bortser från de grundläggande problemen med vårt ekonomiska system – som vi trots allt sitter fast i i nuläget – så går det ändå att konsumera klokare.

För det ekonomiska systemet bryr sig inte om vad du köper för dina pengar, utan bara vilka belopp du använder. Och då kan du ju låta bli att köpa billiga skräpprodukter från långtbortistan som du snart kommer att behöva slänga när de går sönder. Och pengarna du sparade kan du lägga på att köpa kvalitet av det du måste ha. Som till exempel mat. Så länge du gör av med lika mycket pengar kvittar det lika för ekonomireportern, men dina pengar gör nytta istället för skada.

På bilden ser du ett bröd från Vismarlövs Café & Bagarstuga. De hade ståndet bredvid mig på helgens skördemarknad. Och det var så inspirerande att lyssna på hur de arbetar.

Lokalt mjöl från lokal kvarn. Egen honung i bröd och i senap. Det kaffe som finns över efter stängning på kaféet blir skållningsvätska till en brödsort (jättegott bröd!).→ Läs resten av inlägget!

Ibland önskar jag att det fanns en tvillingplanet på riktigt

Min bokserie Elsinorien utspelar sig till största delen på Seiscro. Seiscro är Jordens tvillingplanet, på andra sidan Vintergatan. I grunden gäller huvudsakligen samma förustättningar där som här. Och man kan ta sig mellan de båda planeterna via något som kallas genvägar.

Ibland när jag ser hur utvecklingen ser ut här på Jorden så går mina tankar till epilogen i min bok Viddernas väv. Jag önskar det fanns en tvillingplanet som kunde “överleva”. Jag önskar det fanns genvägar som kunde stängas.

Istället sitter vi här på vår planet och förstör förutsättningarna för så gott som alla nu levande organismer. Trots att vi inte vet om det finns liv på någon annan planet därute. I alla fall inget liv av just vårt slag.

⚠️ Spoilervarning: Citat från Viddernas väv ⚠️

”Nå, på Jorden är läget värre. Och det är inget mot vad det kom mer att bli framöver. Tyvärr är jag rädd att vi måste betrakta Jorden som förlorad.” Hon tvekade ett ögonblick. Hade det varit en vanlig människa skulle jag ha trott att det var frågan om att lyckas skaka av sig sinnesrörelse. Rösten var stabilare när hon fortsatte.

”Och människorna på Jorden kommer inte att nöja sig med Jorden. När problemen där blir för stora, problem de själva orsakat, så kommer de att bege sig vidare till alla andra platser de kan och orsaka samma utveckling där.”

/—/

“Men tyvärr”, sa hon med sorg i rösten, som sorgen hos någon som sedan länge accepterat att den man älskar ska dö. ”Det har visat sig nödvändigt att stänga alla genvägar och passager mellan planeterna.→ Läs resten av inlägget!

Att ha råd med det som är dåligt för miljön – men inte det som är bra

[Jag ska börja med att säga att det här inlägget alltså inte handlar om dem som inte alls har råd till något mer än överlevnad eller där det finns andra praktiska hinder utifrån funktionsnedsättning, sjukdom, etc.]

Det finns många val vi kan göra som påverkar miljön. Köpa ekologisk mat. Köpa miljömärkta produkter. Välja det alternativ som framställts på ett mer etiskt sätt, som tillverkats på sätt som gör att det sannolikt håller längre, eller som orsakar mindre utsläpp.

Ofta (men inte alltid) kostar de miljömässigt bättre alternativen mer.

Och jag förstår att det kan bli en kostnadsfråga. Att man inte har råd att köpa ekologisk mat etc om pengarna ska räcka till mat hela månaden. Då behöver man välja det som är billigast eller i alla fall tillräckligt billigt.

Det jag inte förstår är när man tycker att man inte har råd med miljömärkta livsnödvändigheter, men samtidigt anser sig ha råd med utlandssemestrar med flyg och liknande.

Mat, kläder och hygien är nödvändigheter.
Flygsemester till utlandet är det inte.

Innan du prioriterar icke nödvändiga saker som är miljöskadliga tycker jag det är rimligt att prioritera att minimera påverkan från dina nödvändigheter.

Så länge du inte har råd med miljöanpassade val i din vardag har du inte heller råd med flygsemester.

Tycker jag.→ Läs resten av inlägget!

Konsekvensen av det välordnade och utrensade

I vår samtid är idealet att ens hem ska vara fräscht. Inga onödiga saker, helst så lite prylar som möjligt. Tomma ytor, alltså både tomma golv, tomma bord och skrivbord, och ganska tomma bokhyllor.

Att spara på saker som inte har någon användning för stunden ses som dumt. Att spara saker till eventuell senare användning ses som lathet eller oorganiserat; gränsen för att det ska riskera att betraktas som på gränsen till sjukligt är lågt satt.

Lösningen på allt är att rensa ut och göra sig av med. Möjligen sälja eller skänka bort, men om det är saker ingen vill ha är lösningen att köra det till tippen. (Det må heta heta återvinningscentral, men väldigt mycket av det som dumpas kan i bästa fall “energiåtervinnas” – alltså eldas upp.)

Har du kläder du inte använder? Rensa ut!
Har du kläder som gått sönder en aning? Släng!
Har du ett uppslagsverk? Lämna iväg, all info finns på internet!
Har du saker som blivit slitna? Släng och köp nytt!

För enda sättet att åstadkomma ett luftigt hem med tomma ytor är att göra sig av med allt som inte behövs just för stunden. Och eftersom ingen annan heller vill ha det så är ju slänga den logiska lösningen. Ingen vill bli anklagad för att vara en hoarder. Och ska man laga saker måste de ju ligga och se tråkiga ut tills man har tid.

Trodde du att vi kommit förbi slit- och slängeran? Jag tror den är värre än nånsin.

(Konsekvensen?
Ja du.→ Läs resten av inlägget!

Jag trodde aldrig att apokalypsen skulle kantas av hånskrattande människor

Jag “upptäckte” miljöproblemen när jag gick i sjunde klass, 1988, när läraren i biologi gick igenom de olika miljöhoten med oss. Växthuseffekt, övergödning, försurning, nedbrytning av ozonskikt, och en massa annat. Från den stunden var det en självklarhet att det här är saker som vi behöver ta itu med, och självklart är det allas ansvar att göra sitt bästa. Alltså göra kloka val, avstå från sånt som är dåligt för miljön, och så vidare.

När man är tonårig tjej som för fram viktig fakta (vilken ger konsekvensen att man bör agera) så är det många vuxna, i synnerhet vuxna män, som avfärdar ens engagemang genom att skratta. Och så lägger de till att du ändrar dig när du blir äldre, då kommer du att prioritera annorlunda.

Nånstans inbillade jag mig ändå att kunskap med tiden skulle sippra ut till allt fler och att insikt skulle drabba. Jag hade någon sorts grundtillit till den stora massans förnuft. Åtminstone i så här grundläggande saker, som är helt avgörande för vår egen överlevnad och välmående, för att inte tala om den grundläggande moral, som åtminstone då fortfarande var något självklart i Sverige. Man behöver inte ha djupare kunskap och förståelse än den högstadienivå som de allra flesta förväntas ta sig igenom, för att fatta miljöproblemen och på ett ungefär vad som behöver göras.

Nu är jag 50 år. Jag har utbildat mig inom miljöområdet och arbetat med miljöfrågor i olika former i snart 25 år. Och jag känner mestadels hopplöshet. Ja, vissa framsteg har självklart gjorts.→ Läs resten av inlägget!

Tills allt är slut

Det dök upp ett reklaminlägg i flödet, från ett stort företag. “Tills allt är slut” stod det, och så var det en bild på en vattenkanna.

Jag förstod inte vad de ville säga. Men jag tänkte att det var en ganska bra bild av mänskligheten. Hur vi lever, hur vi påverkar vår planet och de andra organismer vi delar den med.

Tills allt är slut. Så använder vi naturresurserna. Så lever vi.

Den dagen vattnet i kannan är slut kan inte vi heller leva.

(Ja, jag gjorde en egen version av bilden, istället för deras gröna.)

Läs resten av inlägget!