Tillsammans blir det för mycket

Det finns så många saker att göra.

Dels finns det en massa roliga saker att göra. Saker som är kul, spännande, intressanta, givande, stimulerande.

Men det finns också saker man måste göra. Eller saker man borde göra. Ansvar.

Ansvar som man blivit tilldelad, på grund av vem man är.

Ansvar man tagit på sig, för saker man tycker är viktiga, eller ansvar som man tagit på sig för att ingen annan gjorde det. Ansvar som kändes okej i stunden, och kanske fortfarande gör det, om det inte vore för alla andra saker.

Var för sig är alla sakerna trevliga eller rimliga. Tillsammans blir det för mycket.

Men man vill inte svika. Vare sig själv eller de andra. Man vill rentav visa att man faktiskt klarar av det. Eller inte bara klarar av det, utan rentav kan göra det bra. Alla sakerna. Både de roliga – så att man inte sviker sig själv – och de jobbiga – så att man inte sviker dem man har ansvar för eller lovat att ta ansvar för.

Så man kämpar på. Så länge det går.

Sen går det inte längre.

Verklighet? Ja.

Stoff för en fantasyberättelse? Absolut!→ Ta mig till sidan!