Jag gillar att gå helt in i något. Jobba på med något och hålla på med det tills jag blir klar – eller tills det rimligtvis inte går att göra mer den dagen.

Rensa ogräs och bli klar med hela stora trädgårdslandet på en dag. Fixa alla ändringarna på en webbplats. Rensa mejl eller sortera bilder. Fixa alla ärendena i stan på en gång när man ändå är där. Skriva eller redigera. Sy den där klänningen.

Jag trivs med att gå helt upp i och göra klart. Men jag trivs också med att kunna avsluta alla trådarna jag har i huvudet i ett svep. För jag har ofta det: många trådar i huvudet. Saker hänger samman. Och för att jag ska få till avslut så behöver jag få fixat alla de där olika bitarna som hänger samman innan jag tappar bort dem.

Skriva ner? Jo visst, Men det blir så mycket mer komplext att skriva det än att hålla det i huvudet. Det är ju som en gigantisk mindmap. Och jag blir ännu tröttare av att försdöka få ner det som anteckningar. För då ser jag hela helheten på en gång, och det är tröttande i sig.

Det är en härlig känsla att jobba på med något. Jag vet inte om det ska kallas flow. Ibland handlar det ju om jobbiga saker, som att rensa ogräs fast svetten rinner ner i ögonen men ändå fortsätta, och bita ihop och ta sig över de där mentala kullarna som kommer när man egentligen för en kort stund vill ge upp.

Detta är den jag är. Detta är så jag funkar. Jag gör. Jag får gjort.

Och numera får jag inte göra så.
För jag blev utbränd.

Jag klarar inte längre av att göra så. Jag måste ta pauser. Många pauser. Jag får inte jobba på när det tar emot, för det kraschar hjärnan och kan påverka mig i dagar. Jag få inte ens jobba på när det är kul, för det riskerar ändå att krascha hjärnan.

Jag måste ta många och täta pauser, oavsett om jag gör saker jag älskar och har kul varje minut.

Det är ett jävla skit.

Och utöver allt annat så ger det en känsla av att sväva fritt – på ett negativt sätt. Mer som att drunkna. En känsla av att aldrig ha koll på situationen, aldrig ha överblick. Och aldrig känslan av att ha fixat färdigt.

Jag skriver listor. Men det har jag alltid gjort. Skillnaden numera är att listorna mer ger en överblick över saker jag aldrig kommer att hinna.