”Det är så vackert så det gör ont” skrev en vän, apropå hur naturen ser ut omkring oss nu i mitten av juni.

Och jag påmindes om att det där är ett av skälen till att jag skriver. När världen är så vacker att det gör ont, då blir skrivandet ett sätt att hantera det. Skriva om det vackra, skriva av sig det onda genom att beskriva det vackra. Skrivandet tar udden av det smärtsamma. Känslorna går in i skrivandet, och när jag skrivit klart så har jag slutat ha ont. Kanske glömt en del av smärtan också. På gott och ont.

Det låter förstås inte som ett rationellt skäl att skriva. Men det är väl sällan av rationella skäl vi gör kreativa saker?

Och så beror det förstås också på vad man menar med att något är rationellt. Det är skillnad på det vi lärt oss är rationellt, utifrån ett produktivt sätt att se saker, och vad som är rationellt utifrån långsiktigt välmående och en själsligt hållbar värld.