Jag blev taggad i en utmaning där man ska berätta om man är lik sina karaktärer.

Ja, jag är nog på ganska många sätt lik min huvudkaraktär Nanna/Ailonise/Ailsa. Bitvis har jag skrivit in ganska mycket av mig själv i henne.

Det började med att jag skapade henne, eftersom det då, i slutet av 1980-talet, var väldigt ont om unga tjejer i huvudrollen i fantasyböcker (och -filmer). Så jag skapade helt enkelt en karaktär i ungefär min egen ålder.

Sen har hon efterhand fyllts med egenskaper och erfarenheter jag hämtat från mitt eget liv. Dels för att synliggöra erfarenheterna, dels för att även bokskrivandet ibland får inslag av att ”skriva av mig” eller bearbeta och hantera sånt jag varit med om. Och eftersom jag skriver i jag-form så faller det sig ofta ganska naturligt, kanske framför allt i de små detaljerna. Det är ju på något vis ganska naturligt att mina egna synsätt färgar av sig.

Ailsa, liksom jag, kämpar med att inte riktigt fungera som alla andra och ofta inte riktigt förstå varför folk gör som de gör, och därför ofta känna sig ensam. Hennes omständigheter är helt andra än mina, och därför blir konsekvenserna delvis andra, men som grundläggande personlighet handlar det om samma sak.

En av konsekvenserna, både för henne och mig, är att vi överanalyserar våra känslor och håller inne med känslor som vi tror inte är accepterade – och det trasslar till det för henne. (Och mig.)

Vi har också båda en uthållighet och en ansvarskänsla mot omgivningen som varar längre än vad som är bra för hälsan. Sånt sliter och leder till utmattning. Och ja, jag har precis som Ailsa haft höstar och vintrar som varit väldigt mörka.

Sen vill jag också hänga på en annan utmaning ”Har du skapat en karaktär utifrån det du själv skulle vilja vara?”. För ja, ganska ofta gör jag Ailsa modigare än mig själv.

Sen vill jag lägga till att jag tror att väldigt många av mina karaktärer har vissa drag de delar med mig, även de som är olika mig på många sätt. Ofta tror jag att det är då de blir mänskliga på riktigt, för att man känner med dem och delar något med dem. Det behöver inte vara stora saker.