Den första riktiga snön faller utanför mina fönster. Och ja, det är något magiskt med snö, framför allt med den fallande snön, snöflingorna som befinner sig i luften och påverkar hela rymden (som i utrymmet) omkring oss. Ljuden förändras. Ljuset blir ett annat. Färgskalan dämpas och består av nyanser av vitt, blått och grått, brutet av bruna trädstammar.
Det händer något med själen av det där. Ett nytt rum öppnar sig. I morse kunde jag, trots att jag var ledig, inte somna om, för att ljudet, ljuset och känslan av snön därute väckte något särskilt inom mig.
Och så finns det en trygghet i snön. En känsla av att nu har jag gjort vad jag kan, men nu tar andra krafter över som inte jag rår över. Det har en av stressande effekt på en orolig själ som min.
I mina böcker finns det mycket snö. Den allra första snön i Lysande klot tvenne gör sin entré i filmklippet här. Men snön återkommer många gånger. Inte minst i form av snöstormar, som innebär risk att dö för den som är på resa, medan den som är hemma helt sonika får stanna där den är tills snöstormen är slut. För en snöstorm rår inte människan på.