Söndagsväxt med Sanne: körsbär

En författarkollega på instagram frågade om jag har några #blommorimittmanus eller böcker. Det har jag! Jättemånga, faktiskt!! 🏵🥀🌻🌺🌷🌹

Först funderade jag på vilken blomma jag skulle välja och varför. Men sen fick jag en idé:

Jag älskar (som säkert märks) blommor och gillar att ta bilder på dem. Jag är verkligen ingen expert!

Men jag noterar också att den allmänna artkunskapen minskar, även när det gäller väldigt enkla/vanliga blommor och andra växter.

Så jag tänkte att jag gör något av detta och startar

🥀Söndagsväxt med Sanne – #sannessöndagsväxt

För det är ju populärt med återkommande taggar med veckointervall så där.

Ibland kommer det att bli växter som förekommer i mina böcker, ibland inte. Ambitionsnivån på inläggen kommer att variera.

Jag vill påminna igen om att jag inte är någon expert!

Dessutom – vilket är ett större problem –är jag usel på att göra sådana här återkommande saker som ska läggas ut en viss dag. Jag är rädd att glömma, och jag går omkring och stressar upp mig. Kanske kan ni leva med om söndagsväxten npgon gång råkar hamna på en annan veckodag? Och ni får hemskt gärna påminna mig om jag verkar glömma!

Dagens växt och blomma är körsbär. Körsbärsblommor förekommer flitigt i boken Lysande klot tvenne. Första gången de nämns är redan i första kapitlet, trots att det kapitlet utspelar sig en mörk och regnig höstdag. (Se en kort mening på sista bilden.)

Det vi till vardags kallar körsbär är två olika arter: sötkörsbär (Prunus avium) och surkörsbär (Prunus cerasus), båda med goda bär men med olika smakinriktning.→ Läs resten av inlägget!

Så hur börjar Lysande klot tvenne på riktigt då? Så här!

Tidigare idag postade jag en reel med en inledning som inte kom med i slutversionen av boken. Istället börjar boken med att någon ropar ett namn:

Text på första sidan i kapitel 1 i boken Lysande klot tvenne.

Och på uppslaget innan finns denna text:

Ljus mot Mörker
Gott mot Ont
Mö mot Man
Mod mot Makt.

Frukt av två världar
ska rädda den ena
undan stor ondska
från vidder och djup.

I mästarens händer
finns kraftens redskap,
symbolen för universum,
som talar om framtid och förgången tid.

Enhornets ryttarinna,
utsedd i tidernas gryning,
ska uttala orden,
den uråldriga besvärjelsen.

Hans kraft och hans styrka,
det hans välde vilat på,
ska krossas mot klipporna,
hans drömmar bli till grus.

Tyes’do avarai am gianev esvot,
lamasie rohas a bice,
bentiaverz faryan hedeimarienon!

Jag befaller dig i händerna
på dem som har rätten och makten,
till universums höga herrar!

>> Här kan du läsa första kapitlet i Lysande klot tvenne!Läs resten av inlägget!

Känn dig varnad

När jag plockade fram mitt gamla bokmanus för att bearbeta det, så la jag efter ett tag till en extra inledning. Mer av ett förord än en prolog. Texten var med när jag skickade till förlag, men kom sedan att plockas bort i något senare skede, innan utgivning.

@forfattarsanne

När jag plockade fram mitt gamla bokmanus för att bearbeta det, så la jag efter ett tag till en extra inledning. Mer av ett förord än en prolog. Texten var med när jag skickade till förlag, men kom sedan att plockas bort i något senare skede, innan utgivning. Hela texten finns nedan om du tycker det är jobbigt att läsa i reelen. Vad tycker du, är det här en typ av inledning som lockar eller avskräcker dig som läsare? Vill du som författare också berätta under taggen #minbörjan? @Vasenjagarna @Elin Östberg @Björn Swendsén @Annika B Carlsson 🤟✍️ 🇸🇪 @Cecilia J @Hanna Selin | Författare ⚔️💖 📖 Jag har skrivit ner händelserna som jag minns dem. Vissa minnen sitter fastetsade in i varje detalj. Men andra har jag en mycket vagare uppfattning om. Och det har blivit ännu tydligare när jag satt mig för att skriva ner det här: när jag försökt dra mig till minnes vad som egentligen hände har jag insett att jag ibland faktiskt inte minns allt tydligt nog. Men jag har gjort så gott jag kan. Och jag är också fullt medveten om att det ibland känns som att det inte riktigt hänger ihop överallt. Som att jag ibland säger emot mig själv.

Läs resten av inlägget!

Två olika fjortonåringar

Huset vid regnbågens slut handlar om fjortonåriga Ella.

Lysande klot tvenne handlar om fjortonåriga Nanna/Ailonise.

Det är förstås många böcker som handlar om fjortonåriga flickor. Men när jag börjar läsa Huset vid regnbågens slut av Annika Rolfsdotter så fastnar jag till att börja med på lite för många saker som känns lika. Första mötet med den mörkhårige pojken på den nya platsen. Första mötet med hästarna.

Men samtidigt slås jag av skillnaderna mellan Ella och Nanna. De är två väldigt olika fjortonåringar, med väldigt olika bakgrund och erfarenheter.

Nanna har på ett sätt varit med om mer och tyngre saker, haft mer mörker omkring sig. På ett annat sätt är det Ella som är mer erfaren och världsvan, där Nanna är okunnig och naiv. Sammantaget upplever jag Ella som den yngre av dem, större delen av tiden – men inte hela tiden.

Jag vill inte säga något särskilt alls med detta. Mer än möjligen just detta: Människor är olika. Exempelvis är fjortonåringar väldigt olika. Det går inte att säga att fjortonåringar är på ett visst sätt. En del är si, en del är så. En del är väldigt mogna, andra är väldigt barnsliga. De flesta är väldigt vuxna på ett sätt och väldigt barnsliga på ett annat sätt, eller tvärtom.

Och ja, det är också bra att bli påmind om.

[Okej, jag hade mer tankar om detta i början av min läsning av Annikas bok, men eftersom jag valde att ha fokus på boken istället för jämförelsen mellan Ella och Nanna så hann jag glömma bort en hel del av det innan boken var slut.]→ Läs resten av inlägget!

Jag är med i en podd!

Första kapitlet-podden är en väldigt ny podd. Konceptet är enkelt: En författare från presentera sig och sin bok lite kortfattat, och sedan läser antingen författaren eller programledaren hela första kapitlet i boken.

Varje tisdag släpps ett nytt avsnitt, Ibland tillkommer bonusavsnitt, exempelvis vid bokreleaser.

Jag är med i avsnittet den 5 mars.

Avsnittet jag är med i (på spotify)

Första kapitlet-podden

Läs resten av inlägget!

Tonårstjej

När jag var tretton och ett halvt år började jag skriva en bok om en fjortonårig tjej. Jag älskade att läsa. I en del av de böcker jag läste fanns det gott om flickor, men i andra saknades de oftast. Så jag skrev en bok av det slaget där det brukade saknas flickor.

Sedan tog det av olika skäl många år innan det blev en färdig bok, i tryckt format. Men jag är glad för den trettonåriga Sannes skull att den faktiskt blev klar, trots alla hinder längs vägen.→ Läs resten av inlägget!

En påbylsad finklädd flicka

Det här fotot på en liten finklädd flicka hängde i det rum jag och några författarkollegor stod i på Svaneholms julmarknad. Det syns kanske inte så tydligt på min avfotografering, men min upplevelse är att hon är väl påbylsad *under* de fina kläderna. De vackra kläderna ska synas men är nog för kalla för säsongen. Någon vuxen har sett till att hon ska hålla sig varm.

Det lyfte mig tillbaka till min egen barndom. Jag har vaga minnen av fjärran barndom, av täckjacka (jag tror den var röd?) under lussesärken när jag, mamma och lillebror traskade runt till de närmsta grannarna för att lussa. Det här är i så fall över fyrtio år sedan och hör till den där sortens minnen som liksom inte sitter fast i något annat, bara fladdrar fritt, och som man till slut börjar ifrågasätta.

Huvudpersonen i mina böcker har en barndom som är helt annorlunda mot min och den lilla flickan på bildens. Ailonise har ingen som ser till att hon håller sig varm, ingen som bryr sig om henne på det viset. Hon kallas inte ens för sina riktiga namn, för människorna omkring henne tycker de namnen är fisförnäma och ogudaktiga; istället kallar de henne Nanna.→ Läs resten av inlägget!

Det är något magiskt med snö

Den första riktiga snön faller utanför mina fönster. Och ja, det är något magiskt med snö, framför allt med den fallande snön, snöflingorna som befinner sig i luften och påverkar hela rymden (som i utrymmet) omkring oss. Ljuden förändras. Ljuset blir ett annat. Färgskalan dämpas och består av nyanser av vitt, blått och grått, brutet av bruna trädstammar.

Det händer något med själen av det där. Ett nytt rum öppnar sig. I morse kunde jag, trots att jag var ledig, inte somna om, för att ljudet, ljuset och känslan av snön därute väckte något särskilt inom mig.

Och så finns det en trygghet i snön. En känsla av att nu har jag gjort vad jag kan, men nu tar andra krafter över som inte jag rår över. Det har en av stressande effekt på en orolig själ som min.

@forfattarsanne

Den första riktiga snön faller utanför mina fönster. Och ja, det är något magiskt med snö, framför allt med den fallande snön, snöflingorna som befinner sig i luften och påverkar hela rymden (som i utrymmet) omkring oss. Ljuden förändras. Ljuset blir ett annat. Färgskalan dämpas och består av nyanser av vitt, blått och grått, brutet av bruna trädstammar. Det händer något med själen av det där. Ett nytt rum öppnar sig. I morse kunde jag, trots att jag var ledig, inte somna om, för att ljudet, ljuset och känslan av snön därute väckte något särskilt inom mig. Och så finns det en trygghet i snön. En känsla av att nu har jag gjort vad jag kan, men nu tar andra krafter över som inte jag rår över.

Läs resten av inlägget!

Pappaminnen på fars dag

Så här berättar Ailonise i Lysande klot tvenne:

Jag hade förstås alltid vetat att jag hade en pappa någonstans. Men jag hade inte haft några höga tankar om honom. När jag var liten hade det viskats och spekulerats överallt omkring mig om vem som kunde vara min far. Folk antog att han var någon okänd förbipasserande, och det förstod man ju hurdan han var. En slusk, en dålig människa var han, det kunde vem som helst räkna ut. Och mor min var knappast utan skuld hon heller. En liten oäkting var hon, flickebarnet Ailonise. ”Horunge” var det många som klämde till med.

Med åren hade skandalhettan minskat och det hade blivit tyst om saken. Men jag hade själv trott ungefär detsamma som alla andra. Jag hade tagit för givet att min far var en människa utan samvete, som aldrig tänkt på följderna av vad han gjort. Hur hade han annars kunnat låta mig vara kvar på det där hemska värdshuset? Inte för att jag var unik, det var inte direkt ovanligt med fäder som aldrig hörde av sig. Men jag hade så gärna velat, jag önskade att jag kunnat tro att han var annorlunda. Och för bådas vår skull brukade jag önska att han var död. Det var det bästa försvar jag kunde ge honom, och i praktiken var jag ju ändå föräldralös i vilket fall.

📚📚📚

Så hur är det, var hennes pappa en slusk, en människa utan samvete? Du får veta mer om du läser böckerna om Elsinorien.→ Läs resten av inlägget!

Läsning för höstkvällar

Vad läser du när höstmörkret härskar, regnet smattrar mot rutan och vinden viner?

⚪Lysande klot tvenne⚪ börjar just en sådan höstkväll. Det är mörkt, blåsigt och regnigt, och på värdshuset har en främling dykt upp. Men trots regndropparna på kläderna vill han inte sätta sig framme vid brasan med de lokala stamgästerna.

Vem är han? Vad är det för konstigt språk han pratar? Och varför tilltalar han just Nanna?

📚🍂

Snart är det höstlov, eller läslov som det numera också kallas. Hör du till de lyckliga som har ledigt och kan läsa mer än vanligt? Eller vill du ändå hitta höstläsning som passar ihop med en filt och en kopp varm dryck?

⚪Lysande klot tvenne⚪ är första boken i serien om Elsinorien. Rekommenderas från ca 14 år och uppåt. Finns även som ljudbok!

@forfattarsanne

Vågar du läsa på svenska? Jag vet, här på booktok är det framför allt engelska som gäller. Böcker på svenska är av någon anledning inte lika lockande. Men om du kan våga dig tillbaka över språkbarriären och läsa på ditt modersmål, så vill jag tipsa om min bok Lysande klot tvenne. Den passar alldeles utmärkt att läsa nu när höstmörkret sluter sig omkring oss. #booktok #swedishbooktok #svenskabooktok #svenska #böcker #fantasy #fantasybooks #fantasybooktok #höst #höstläsning #höstlov #ljudbok #boktips En mörk höstkväll sitter en svartklädd man vid ett av borden. Han tilltalar värdshusflickan Nanna på ett främmande språk och mumlar något obegripligt om ett uppdrag. Nanna försöker låta bli att lyssna, men mannens närvaro får henne att tänka och känna märkliga saker.

Läs resten av inlägget!