Jag är med i en podd!

Första kapitlet-podden är en väldigt ny podd. Konceptet är enkelt: En författare från presentera sig och sin bok lite kortfattat, och sedan läser antingen författaren eller programledaren hela första kapitlet i boken.

Varje tisdag släpps ett nytt avsnitt, Ibland tillkommer bonusavsnitt, exempelvis vid bokreleaser.

Jag är med i avsnittet den 5 mars.

Avsnittet jag är med i (på spotify)

Första kapitlet-podden

Läs resten av inlägget!

Tonårstjej

När jag var tretton och ett halvt år började jag skriva en bok om en fjortonårig tjej. Jag älskade att läsa. I en del av de böcker jag läste fanns det gott om flickor, men i andra saknades de oftast. Så jag skrev en bok av det slaget där det brukade saknas flickor.

Sedan tog det av olika skäl många år innan det blev en färdig bok, i tryckt format. Men jag är glad för den trettonåriga Sannes skull att den faktiskt blev klar, trots alla hinder längs vägen.→ Läs resten av inlägget!

En påbylsad finklädd flicka

Det här fotot på en liten finklädd flicka hängde i det rum jag och några författarkollegor stod i på Svaneholms julmarknad. Det syns kanske inte så tydligt på min avfotografering, men min upplevelse är att hon är väl påbylsad *under* de fina kläderna. De vackra kläderna ska synas men är nog för kalla för säsongen. Någon vuxen har sett till att hon ska hålla sig varm.

Det lyfte mig tillbaka till min egen barndom. Jag har vaga minnen av fjärran barndom, av täckjacka (jag tror den var röd?) under lussesärken när jag, mamma och lillebror traskade runt till de närmsta grannarna för att lussa. Det här är i så fall över fyrtio år sedan och hör till den där sortens minnen som liksom inte sitter fast i något annat, bara fladdrar fritt, och som man till slut börjar ifrågasätta.

Huvudpersonen i mina böcker har en barndom som är helt annorlunda mot min och den lilla flickan på bildens. Ailonise har ingen som ser till att hon håller sig varm, ingen som bryr sig om henne på det viset. Hon kallas inte ens för sina riktiga namn, för människorna omkring henne tycker de namnen är fisförnäma och ogudaktiga; istället kallar de henne Nanna.→ Läs resten av inlägget!

Det är något magiskt med snö

Den första riktiga snön faller utanför mina fönster. Och ja, det är något magiskt med snö, framför allt med den fallande snön, snöflingorna som befinner sig i luften och påverkar hela rymden (som i utrymmet) omkring oss. Ljuden förändras. Ljuset blir ett annat. Färgskalan dämpas och består av nyanser av vitt, blått och grått, brutet av bruna trädstammar.

Det händer något med själen av det där. Ett nytt rum öppnar sig. I morse kunde jag, trots att jag var ledig, inte somna om, för att ljudet, ljuset och känslan av snön därute väckte något särskilt inom mig.

Och så finns det en trygghet i snön. En känsla av att nu har jag gjort vad jag kan, men nu tar andra krafter över som inte jag rår över. Det har en av stressande effekt på en orolig själ som min.

@forfattarsanne

Den första riktiga snön faller utanför mina fönster. Och ja, det är något magiskt med snö, framför allt med den fallande snön, snöflingorna som befinner sig i luften och påverkar hela rymden (som i utrymmet) omkring oss. Ljuden förändras. Ljuset blir ett annat. Färgskalan dämpas och består av nyanser av vitt, blått och grått, brutet av bruna trädstammar. Det händer något med själen av det där. Ett nytt rum öppnar sig. I morse kunde jag, trots att jag var ledig, inte somna om, för att ljudet, ljuset och känslan av snön därute väckte något särskilt inom mig. Och så finns det en trygghet i snön. En känsla av att nu har jag gjort vad jag kan, men nu tar andra krafter över som inte jag rår över.

Läs resten av inlägget!

Pappaminnen på fars dag

Så här berättar Ailonise i Lysande klot tvenne:

Jag hade förstås alltid vetat att jag hade en pappa någonstans. Men jag hade inte haft några höga tankar om honom. När jag var liten hade det viskats och spekulerats överallt omkring mig om vem som kunde vara min far. Folk antog att han var någon okänd förbipasserande, och det förstod man ju hurdan han var. En slusk, en dålig människa var han, det kunde vem som helst räkna ut. Och mor min var knappast utan skuld hon heller. En liten oäkting var hon, flickebarnet Ailonise. ”Horunge” var det många som klämde till med.

Med åren hade skandalhettan minskat och det hade blivit tyst om saken. Men jag hade själv trott ungefär detsamma som alla andra. Jag hade tagit för givet att min far var en människa utan samvete, som aldrig tänkt på följderna av vad han gjort. Hur hade han annars kunnat låta mig vara kvar på det där hemska värdshuset? Inte för att jag var unik, det var inte direkt ovanligt med fäder som aldrig hörde av sig. Men jag hade så gärna velat, jag önskade att jag kunnat tro att han var annorlunda. Och för bådas vår skull brukade jag önska att han var död. Det var det bästa försvar jag kunde ge honom, och i praktiken var jag ju ändå föräldralös i vilket fall.

📚📚📚

Så hur är det, var hennes pappa en slusk, en människa utan samvete? Du får veta mer om du läser böckerna om Elsinorien.→ Läs resten av inlägget!

Läsning för höstkvällar

Vad läser du när höstmörkret härskar, regnet smattrar mot rutan och vinden viner?

⚪Lysande klot tvenne⚪ börjar just en sådan höstkväll. Det är mörkt, blåsigt och regnigt, och på värdshuset har en främling dykt upp. Men trots regndropparna på kläderna vill han inte sätta sig framme vid brasan med de lokala stamgästerna.

Vem är han? Vad är det för konstigt språk han pratar? Och varför tilltalar han just Nanna?

📚🍂

Snart är det höstlov, eller läslov som det numera också kallas. Hör du till de lyckliga som har ledigt och kan läsa mer än vanligt? Eller vill du ändå hitta höstläsning som passar ihop med en filt och en kopp varm dryck?

⚪Lysande klot tvenne⚪ är första boken i serien om Elsinorien. Rekommenderas från ca 14 år och uppåt. Finns även som ljudbok!

@forfattarsanne

Vågar du läsa på svenska? Jag vet, här på booktok är det framför allt engelska som gäller. Böcker på svenska är av någon anledning inte lika lockande. Men om du kan våga dig tillbaka över språkbarriären och läsa på ditt modersmål, så vill jag tipsa om min bok Lysande klot tvenne. Den passar alldeles utmärkt att läsa nu när höstmörkret sluter sig omkring oss. #booktok #swedishbooktok #svenskabooktok #svenska #böcker #fantasy #fantasybooks #fantasybooktok #höst #höstläsning #höstlov #ljudbok #boktips En mörk höstkväll sitter en svartklädd man vid ett av borden. Han tilltalar värdshusflickan Nanna på ett främmande språk och mumlar något obegripligt om ett uppdrag. Nanna försöker låta bli att lyssna, men mannens närvaro får henne att tänka och känna märkliga saker.

Läs resten av inlägget!

Rinda – vännen som blev något annat

Rinda var tänkt att bli den där fantastiska nära vännen. En jämngammal flicka som alltid fanns där. Den allra första vännen för min huvudkaraktär som på grund av omständigheter aldrig haft vänner.

Men så blev det inte. Rinda visade sig vara alltför olik Ailsa: andra värderingar och principer, andra intressen.

Det gjorde berättelsen intressantare.

Och hur man är som fjortonåring säger inte nödvändigtvis så mycket om hur man är tio år senare. Människor förändras och kommer till nya insikter.

📖

Rinda la ifrån sig sitt blomfång bredvid sig på grenen. Sen började hon först linda ihop en stomme av de växter hon haft med sig, och efter en stund plockade hon äppelblommor från omkring oss där vi satt och fäste i det andra. Det skulle förstås bli en krans! 

(Ur boken Lysande klot tvenne.)→ Läs resten av inlägget!

Skymning i februari och världsbygge

Det är något magiskt med februariskymning.

Inte nog med att det är ljust längre på dagarna. Men efter att skymning under lång tid inneburit bara inneburit att dagsljuset försvunnit, via olika nivåer av grått som slutligen (väldigt snabbt) blivit svart nattmörker, så finns det plötsligt färg i skymningen. Det är som att hela himlen skiftar i någon sorts guldorange. Även de dagar som himlen är grå så är den liksom inte bara grå, utan det gråa har en färgton. Och allt som träffas av skymningsljuset blir svagt rosaguldigt.

Mina böcker utspelar sig till stora delar på en annan planet. Portalfantasy kan man väl kalla det om man vill. Men jag har gjort det enkelt för mig och låtit den andra planeten vara tvillingplanet till Jorden. Jag minns inte längre varför jag valde att göra så. Men jag är överlag nöjd med det. För det innebär att jag inte behöver fundera över andra förutsättningar när det gäller hur stor gravitationen är eller hur mycket syre det finns i luften. Alla grundläggande parametrar är desamma. Visst, tråkigt på ett sätt. Men samtidigt skönt. För när jag exempelvis gläds åt en februariskymning här, så vet jag att om jag vill så kan jag beskriva samma typ av februariskymning där.

Att skriva fantasy innebär att man kan välja att skruva på parametrarna. Men man väljer själv vilka parametrar man vill skruva på.

En gulglänsande skymningshimmel vid havet. Text på bilden: ”Någonstans i universum, skapad någon gång i tidernas begynnelse, finns Vintergatan, ett stort moln av oändligt många stjärnor. Runt stjärnorna kretsar planeter. På en av dem bor människor. De kallar sin planet Jorden och sin stjärna Solen, och de flesta av dem tror att de är de enda varelserna i universum och att deras planet är den enda beboeliga platsen. Där lever de ovetande om de miljontals andra världar som finns runt ljusen på deras natthimmel. Långt, långt bort i andra ändan av Vintergatan, runt en av dessa stjärnor, kretsar en annan planet, Seiscro. Så ofattbart långt ifrån varandra, och kontakter mellan de båda världarna borde vara omöjliga med tanke på avståndet, men ändå lever likadana människor på Seiscro som på Jorden.”
Textutdrag ur ”Lysande klot tvenne”, den första boken om Elsinorien.
Läs resten av inlägget!

Recension från bookslukaren på instagram

Lysande klot tvenne är författarens debutbok och det är en sagolik portalfantasy med en stark kvinnlig huvudperson.

Berättelsen utspelar sig i en historisk, medeltida tid. Dels på jorden men också på planeten Seiscro och det magiska landet Elsinorien. Det är intressant med dom olika planeterna och hur världarna fungerar. Berättelsen rymmer även spådomar, sanndrömmar, trollkarlar, älvor och enhörningar… en magisk dröm för fantasyälskaren. Tankarna fördes faktiskt till ”Mio min mio”.

Tycker verkligen det är en intressant historia med flera tropes jag gillar. Boken har även en bra uppbyggnad. Man får lära känna Elsinorien och Ailonises fanmilj på ett bra sätt innan saker sätts i rörelse.

Bokens huvudkaraktär är 14 åriga Nanna/Ailonise. Hon är ganska ung men en huvudpersonen som det är lätt att hålla av. Hon vet om sina begränsningar men är inte rädd heller för att stå upp mot det onda. Andra viktiga karaktärer är hennes bror Arenas och vännen Nialdo. Intressanta karaktärer som jag hoppas man får veta ännu mer om framöver. Hade också så gärna velat veta mer om Ailonises mamma!

Skurken i berättelsen är trollkarlen Aygwidon. Måste vara den karaktären jag ägnade mig mest tankearbete åt. I grunden är han en bra uppbyggd karaktärer. Det är bara flera saker som känns oklart med honom… kanske får jag svar på mina funderingar i nästa bok.

Det slår mig att Ailonise har en del likheter med Harry i ”Harry potter serien”. Båda är föräldralösa, bor hos elaka släktingar och är någonting annat än vad dom från början trott. Och får veta detta på sin födelsedag.→ Läs resten av inlägget!

Rätten att själv bestämma

Vem bestämmer hur du ska klä dig? Är det du eller någon annan?

Det finns olika sätt att bestämma över någon annans klädsel. Det kan vara uttalat, som i ”så här ska du klä dig” eller ”så här får du inte klä dig”.

Men det kan också vara antytt och underförstått. Eller finnas i förväntningar som alla antas känna till.

📖📖📖

Efter en ljuvlig sommar, när Ailonise först trevande upplevt friheten i att få lov att gå klädd i bekväma kläder, och sedan alltmer omfamnat denna frihet och kanske gått längre än omgivningen är bekväm med (men utan att någon protesterat), så anländer en oinbjuden gäst.

Och plötsligt är all frihet bortblåst. Plötsligt gäller det att anpassa sig till gästens förväntningar – förväntningar som alla utom Ailonise känner till.

📖📖📖

Så vilka blir konsekvenserna av att inte följa direktiven? Vad händer om man inte klär sig som andra beordrat – eller för den delen som alla vet att man måste klä sig?

Det beror på var man befinner sig och vem som bestämmer. Och ibland är verkligheten grymmare än sagorna.

I Sverige har vi större frihet än på en del andra håll i världen. Här behöver de flesta av oss ”bara” anpassa oss till förväntningar när det gäller kläder – och leva med att om vi inte lever upp till förväntningarna så får vi skylla oss själva.
På andra håll i världen kan den som inte följer direktiven riskera att dö.

Ingetdera är rimligt. Vi borde alla ha den frihet som Ailonise har den där sommaren.→ Läs resten av inlägget!