🔏 Jag är dålig på att prata eller berätta om mitt skrivande. Speciellt innan något är klart.

🔏 Det hänger samman med något som har kopplingar till Jante men kanske ännu mer att jag inte vill ha förväntningar på mig, för jag vill inte ge någon chansen att håna mig när jag inte lyckas med något jag ville. Eller för den delen göra någon besviken. Det innebär visserligen att ag får hantera min egen besvikelse i tysthet, men om ingen känner till att jag är besviken så kan jag ju förtränga det.

🔏 Men det hänger också samman med en fånig rädsla för att någon ska sno mina idéer och göra något av dem innan jag hinner bli klar. Inte på en övergripande nivå, för där är alla historier ju en del av samma stora väv, utan mer på detaljnivå, faktiskt.

🔏 Sammantaget har detta lett till att jag inte knystat mycket om mina författarambitioner genom åren mer än till en ganska begränsad skara. Och när det väl blev klart med utgivning av min bokserie så drog jag på att berätta i större skala. Jag ville på något vis inte jinxa. (Nej, jag tror inte på sånt. Förstås. Inte alls. Men för säkerhets skull. Eller kanske mest för att inte ge möjlighet att håna, som sagt var.) Min författarsida på facebook tillät jag mig att skapa samma dag som jag skrev på avtalet. Men på instagram startade jag konto så sent som den veckan första boken skulle släppas. Det hade förstås varit mycket smartare att starta konto mycket tidigare, börja bygga förväntan inför böckerna och så där.

Ja, jag behöver lära mig att förväntningar på en inte behöver vara av ondo. Att förväntningar kan vara förhoppningar. Men sånt tar tid att lära om.

Det här funderar jag på nu, när jag återigen sitter och läser igenom mina anteckningar inför fjärde boken och vrider på olika tankespår jag behöver lösa innan det lossnar. Många sådana saker löses säkert egentligen bättre genom dialog med andra än genom att slå knut på sin egen hjärna?