Vad är egentligen en häxa?

Är hon ond eller god?

Är hon en person med större kunskap än de flesta, eller en kvacksalvare som huvudsakligen är bra på att få andra att tro att hon kan något?

Har hon magiska förmågor, eller är hon bara bra på att använda helt vanliga mänskliga förmågor?

Är det en ärofylld benämning, på någon man behöver och ser upp till, eller ett skällsord man använder mot någon man tycker är besvärlig och frispråkig och gärna vill tysta?

(Är hon ens en kvinna? Kanske inte alltid. Men den mest gemensamma faktorn för den som kallas häxa brukar vara just den: personens kön. Är det inte en kvinna så brukar man använda andra ord än häxa.)

Synen på häxan har skiftat genom tiderna. Vi som skriver fantasy har möjlighet att välja den vinkel vi vill: Vill vi visa på vad kvinnor behövt utstå bara för att de inte anpassat sig till krav på likriktning, eller vill vi visa på hur det kan vara istället?

När jag nu blivit ombedd att berätta om mina häxor, i mina böcker, så vill jag berätta om prästinnorna i Leike. De är kunniga kvinnor, bland annat när det gäller växter (hur de odlas och hur de kan användas), och de berättar gärna sagor, både för nöjes skull och som en grund för djupa filosofiska samtal. Varje år för de noggranna anteckningar om naturens skiftningar. Det finns en religiös grund för prästinnornas liv och verksamhet, men den är aldrig i fokus – traditionerna och ritualerna i sig är viktigare än religionen.

Prästinnorna i Leike är ansedda och respekterade.

Jag har valt att klä ”mina” prästinnor i vejdefärgade klänningar, med vaxbatikmönster. Därmed kan man, om man vill, kalla dem batikhäxor. För batikhäxa måste självklart vara ett positivt omdöme.