Varför skriver jag inte böcker om miljö?

– Men om du nu tycker att miljö och klimat är så viktigt, varför skriver du inte böcker om det, Sanne?

Ja, det kan man ju faktiskt fråga sig.

När jag en gång i tiden kulle välja bana för livet, ni vet med utbildning och yrke och sånt där, så vacklade jag mellan flera olika vägar. Skrivandet fanns med, men också miljö, samt ytterligare något område. I slutändan fick skrivandet stå tillbaka, och jag fokuserade på miljön. Det var inom det området jag utbildade mig och där jag kom att jobba. För jag tyckte det var viktigast, och jag kände att jag måste göra vad jag kunde för att vrida saker i rätt riktning.

Nu är ju livet, som de flesta vet, ganska oplanerbart.

Intresset för att skriva och formulera viktiga saker nästlade sig in i arbetslivet och kom till nytta där.
Andra tankar plitade jag ner på en blogg.
Och sen visade livet sin oplanerbarhet genom att kalla in döden och vända upp och ner på allt genom att rycka bort min man alldeles fruktansvärt för tidigt.

Det var då jag började skriva böcker igen. Och då fortsatte jag med det bokprojekt jag en gång hade påbörjat, många år tidigare.

Mitt bokprojekt hade aldrig som syfte att förändra världen. Hade jag trott att mina böcker kunde ha någon konkret effekt på utvecklingen inom miljöområdet så hade jag prioriterat annorlunda redan i sena tonåren.

Men natur och miljö finns ändå med i mina böcker. I beskrivningarna av naturen. I det hot som bubblar i den tredje boken.→ Läs resten av inlägget!

Får en författare (inte) ha åsikter?

Jag ser ibland att författare delar att de fått kommentarer om att deras böcker är för PK. Och jag funderar på hur man alls ska kunna skriva böcker som inte på något vis speglar ens värderingar eller politiska grundsyn.

Visst, det finns säkert böcker där läsare förväntar sig mer av det (däribland kanske sån skönlitteratur som inte har något ytterligare genreprefix) och andra böcker (kanske deckare och feelgood?) där läsaren förväntar sig det i mindre utsträckning. Men det betyder inte att det inte hör hemma där. En berättelse om vänskap eller kärlek handlar om vad som är viktigt i livet, inklusive värderingar. En deckare skildrar ofta samhällsproblem av något slag. Och så vidare.

Att skriva är att vilja uttrycka sig, att förmedla något. Och, som Emil Jensen en gång så klokt uttryckte det, ”Allt är politiskt”. Allt är förstås inte partipolitik, men allt är politik.

Det blir ännu tydligare i den tid vi lever i nu. När jag gick i skolan sågs alla människors lika värde som en självklarhet att lära ut i skolan; idag finns det politiker som vill tysta de lärare som pratar om sådana saker.

PK (politiskt korrekt) är ett skällsord, ett uttryck som används av personer som tycks tro att vi som ”är” PK är det för att bli omtyckta eller få någon sorts status(?), medan verkligheten är att vi faktiskt tycker så.

Det är också märkligt att det kallas just politiskt korrekt. För även om människors lika värde var självklart redan när jag var barn, i teorin, så är det samtidigt en kamp som fortsatt hela tiden när det kommer till genomförande i praktiken.→ Läs resten av inlägget!

Träffa oss på bokmässan!

Jag står på Bokmässan, i monter B07:39, fredagen den 29 sept kl 17-19.

Men jag står inte själv. Samma tid som jag står ett gäng andra författare från Idus och Visto förlag. Tillsammans spänner våra böcker över allt från böcker för små barn, via kapitelböcker för bokslukarålder, ända upp till vuxna läsare, och allt från fantasy till beskrivning av det liv man levt.

Ska du på Bokmässan i Göteborg? Boka in monter B07:39, fredag kl 17-19, och kom och prata med oss, bläddra i våra böcker, och kanske passa på att köpa nåt du gillar, med en färsk signatur av författaren!

Reklambild för förlagets monter på bokmässan. Bild på många böcker samt info om monternumret.
Läs resten av inlägget!

Fill your darlings

”Kill your darlings” är ett annat vanligt skrivråd. Det handlar om att bort delar av texten som man själv är väldigt förtjust i men som inte tillför historien tillräckligt ur läsarens perspektiv.

Ibland kan det förstås vara ett bra råd. Men innan du dödar dina älsklingar skulle jag föreslå att du undersöker om du istället kan göra motsatsen:
Fill your darlings.

För ibland bor det något fantastiskt och unikt i just det där avsnittet! Tar du bort det så förlorar berättelsen kanske just det som gör din berättelse speciell, och istället blir den bara en i mängden.

Kanske är problemet just att du hållit tillbaka och inte vågat ta ut svängarna? Inte vågat fylla dina älsklingar med allt det de skulle kunna vara?

Och ja, att fylla på sina älsklingar är nog generellt enklare om man tillåter sig att hoppa lite fram och tillbaka i sitt manus när behovet infinner sig, som jag skrev om tidigare.→ Läs resten av inlägget!

Mitt viktigaste skrivråd

“Det gör inget om första utkastet är dåligt. Det viktiga är att skriva klart det första utkastet, hur dåligt det än är. Sedan går det alltid att redigera.”

Ungefär det rådet – fast kanske snyggare formulerat – är ett av de allra vanligaste råden till den som vill skriva en bok.

Jag skruvar lite besvärat på mig varje gång jag läser det. För jag vet att för mig funkar det inte särskilt bra.

Min första bok skrev jag på ungefär det sättet. Till stor del för att kollegieblock och penna var de skrivverktyg som stod till buds på den tiden. Även om man kan sudda ut blyertstext, så är det knepigare med med redigering. Min första bok blev också i slutändan liggande i väldigt många år innan den faktiskt blev färdigbearbetad och utgiven. En viktig faktor i det var att när jag väl kom till slutet så hade förutsättningarna hunnit ändras så mycket sedan början, och det blev oöverstigligt att hantera.

Numera känner jag mig själv och mitt skrivande bättre. Jag vet att jag mår bäst av att bearbeta och fila på texten direkt, under pågående process. Börja skriva, flytta runt, ändra formuleringar, ändra igen. Eventuellt börja skrivpasset med att komplettera och bearbeta det jag skrev sist. Skriva de avsnitt jag har koll på, hoppa över andra, och anpassa det skrivna när det oskrivna klarnar.

Inte alltid, förstås. Ibland är det rätt upp och ner skrivflöde och viktigast att få ner saker i vilken form som helst. Och ibland är flowet av den karaktären att texten blir fantastiskt bra direkt.→ Läs resten av inlägget!

Week of action for social and climate justice

Vi som läser och skriver är bra på att föreställa oss hur det skulle kunna vara: att leva i ett annat land, i en annan tid, i en annan värld.
Vi läser eller skriver om hur framtiden skulle kunna se ut. Om allting skiter sig och går åt helvete. Eller om människor lyckas hitta på och genomföra lösningar som innebär att vi kan fortsätta blomstra.
Vi kan sätta oss in i hur det är att leva under knappa och hårda omständigheter eller i lyx, och vi träffar på tankeexperiment med helt nya sätt att styra länder och världar.

Kan vi ta med oss dessa förmågor och erfarenheter och använda dem till att påverka framtiden i en bättre riktning?

Idag börjar Week of Action for Social and Climate Justice. Och jag vill utmana alla på bookstagram att posta något om läsning/skrivande och klimat. Vad är dina tankar om hur vi kan använda vår förmåga att leva oss in i alternativa verkligheter? Har du läst en bok som gjorde stort intryck på dig? Har du skrivit en bok som du tycker andra borde läsa för att förstå bättre? Har du rent av startat ett eget förlag för att kunna ge ut böcker på ämnet? Tolka utmaningen på det sätt som passar dig, men ta chansen att lyfta ämnet! #BookstagramWeekOfActionLäs resten av inlägget!

Utanförskap

Jag nämner ibland att utanförskap är ett tema jag tar upp i mina böcker. Men utanförskap kan ju betyda olika saker för olika personer.

En sorts utanförskap är när du inte får vara med fastän du vill, och fastän du egentligen är som alla andra. Kanske har de som har högst status bestämt sig för att du inte är cool nog av någon anledning (eller utan anledning). Utanförskapet kan då göra att man inte får vara med och leka eller inte blir bjuden på fest.

En annan sorts utanförskap är när man tydligt avviker från de flesta andra. Det kan handla om att man är tänker och funkar på andra sätt än majoriteten, eller att man på grund av sin bakgrund ses som avvikande. Är man väldigt avvikande är man kanske inte alls välkommen i samhället, utan blir utestängd från mer eller mindre allt.

När man pratar om utanförskap menar man oftast underförstått att den som är utanför vill slippa vara utanför. Det *kan* innebära att man vill få vara med i gänget. Men det kan också betyda att man vill accepteras för den man är, utan att man alls vill vara med i gänget. Om man tänker och funkar väldigt annorlunda från majoriteten kan man lika gärna se det som besvärligt att behöva anpassa sig till ”gänget” och ”vara som alla andra”. Det man längtar efter är att få lov att finnas, existera, bredvid andra, utan att de ska se ner på en eller betrakta en som något man inte riktigt kan eller vill befatta sig med.→ Läs resten av inlägget!

Läsa sina böcker när de väl är utgivna?

När jag nyss släppt min första bok (eller om det var precis innan den skulle släppas) så minns jag att jag frågade i någon författargrupp om andra författare brukade läsa sina böcker nånsin efter att de var släppta. Väldigt många svarade att de inte gjorde det; när boken väl var släppt så var den i någon mån ett passerat kapitel (pun not intended).

Jag ställde alltså frågan när jag själv var i den där fasen när man verkligen kräks på sin bok. I efterhand har jag läst i alla fall de två första böckerna efter att de släpptes, i samband med att jag ”korrlyssnade” ljudböckerna.

Min bokskrivarprocess skiljde sig nog en del från det som anses vanligast: Jag skrev alla tre böckerna/manusen innan jag skickade iväg dem till förlag. Det innebar att jag läste första och många gånger under tiden som jag skrev den andra, och första och andra medan jag skrev tredje, och sedan allihopa. För att stämma av detaljer och se till att allting stämde och vad konsekvent.
Om jag *inte* hade gjort så, utan först gett ut första boken och därefter skrivit andra boken, så hade jag ju behövt läsa redan utgivna böcker mycket mer?

När man ska göra reklam för sina egna böcker så behöver man ju också ha koll vad de handlar om 😉 Och visst, de övergripande dragen glömmer man kanske inte. Men ibland är det andra saker än den övergripande handlingen man behöver lyfta när man ska ”sälja” sina böcker. Och ibland inser jag att jag nog börjar tappa kollen på en del av det där.→ Läs resten av inlägget!

Bokrecension: Vanliga människor (Clara Törnvall)

Så mycket igenkänning! Jag har skrattat åt de träffande beskrivningarna av neurotypikers märkligheter, stundtals så att jag legat dubbel på golvet.

Det är avväpnande och skönt att vända på perspektiven, att se världen beskriven från mitt håll. För i grunden är det ju så det är för mig: jag är van vid att egentligen se vissa saker som helt självklara och samtidigt se att de allra flesta människor agerar på ett helt annat sätt än jag tycker borde vara självklart.

Bitvis känner jag att det är så klockrent i boken, så väl beskrivet hur jag uppfattar och alltid uppfattat omvärlden, att jag verkligen inte behöver tvivla på att jag är autist.

Samtidigt fastnar jag i vanlig ordning allra mest på de saker som inte alls stämmer. Jag har inte alls den känsligheten när det kommer till olika sinnesintryck. Visst, mina intryck funkar annorlunda än de klassiskt neurotypiska. Men jag har inga behov av brusreducerande hörlurar utan är rätt bra på att själv stänga av omvärlden, för att ta ett exempel.

Jag vet, autism är ett spektrum och allt stämmer inte på alla. Men när man är van att ifrågasätta sig själv och van att inte passa in i mallen, och man dessutom nekats utredning … Sammantaget stämmer jag mer in på beskrivningen av autist än beskrivningen av neurotypiker.

Den här boken kan alltså läsas för igenkänning som autist och för att kunna titta på neurotypiker som den ”avvikande” gruppen som man behöver förstå.
Den bör också kunna läsas av neurotypiker för att öka deras förståelse hur märkliga de kan verka i andras ögon.→ Läs resten av inlägget!

Vad är viktigt på en webbplats?

Sedan någon gång i våras har jag tänkt att det nog börjar bli dags för lite ombyggnad här på www.elsinorien.se.
Det känns som att det behövs … lite mer färg kanske? Och så skulle jag kanske vilja ha fler sidopaneler, så att det blir som en huvudkolumn och två smalare i kanten. För som det är nu så hamnar det mesta så långt ner.

Samtidigt vet jag vilket hästjobb det är att bygga om. Bara att leta igenom olika wordpressteman för att hitta någon som stämmer med vad man vill ha. Och sen när man väl börjar bygga så brukar det alltid vara någon fånig detalj nånstans som gör att det inte alls går att få det som man vill. Och så får man börja om igen.

Och även om jag tycker den befintliga är lite färglös så vet jag ju samtidigt att enkelheten samtidigt sannolikt gör den mer tillgänglig.

Bilder och färger är komplicerade saker att ha med i den övergripande layouten på en webbplats, eftersom allting förskjuts och beskärs beroende på skärmstorlek, upplösning, med mera. Och en bild som dominerar hela skärmen när man kommer in på webbplatsen stjäl fokus från det som egentligen är viktigt. Ska man ha text ovanpå bild eller färgfält måste man hela tiden tänka på att kontrasten ska vara bra nog så det blir läsbart, även när bilden flyttar sig.

Egentligen är ju det viktiga att besökaren hittar det hen letar efter. Vilket väl förhoppningsvis är info om böckerna och hur man gör för att köpa dem.→ Läs resten av inlägget!