Det kallas tvivel, det där som stör

Vissa dagar är självtvivlet stort. Idag är en sådan dag.

Idag ser jag bara misslyckanden, känner bara ifrågasättanden.

Så få böcker jag sålt.

få människor som ens känner till mina böcker, och ännu färre som läst dem, förstås. Så fruktansvärt få recensioner på Adlibris, Bokus eller för den delen ljudbokstjänsterna.

Inlägg jag läser från personer som efterfrågar allt annat än det mina böcker är.

Nej, jag väntade mig aldrig att mina böcker skulle bli ”kioskvältare”. Och jag har skrivit de böcker jag ville skriva, inte de marknaden eftefrågade. Jag vet det.

Men ibland väller ändå tvivlet över mig.

Borde jag gjort annorlunda?

Anpassat mig mer?

Väntat längre med att ge ut? (Det var på en dålig tidpunkt i livet, med väldigt lite ork för extravaganser – men det var böckerna och målet att de skulle bli utgivna som gav mig drivkraft framåt.)

Varit någon annan …?

Idag är en tung dag, en dag det är svårt att känna styrkan i att vara självständig, i att vara just jag.→ Läs resten av inlägget!

Skaffa ett nyhetsbrev, sa de

Jag hatar nyhetsbrev. Ni vet den där skiten som fyller mejlboxen och som gör att man missar de viktiga mejlen? Som gör att man lägger mer fokus på att rensa bort meningslösheter än på att faktiskt svara på riktiga mejl?

De flesta ”nyhetsbrev” är förtäckt reklam. Ibland har man klämt in någon viktig info bland all reklamen, som gör att det inte går att slänga rakt av. Andra gånger är det bara reklam rakt av. Då är det i alla fall lättare att slänga.

De nyhetsbrev som verkligen är just nyhetsbrev är ofta alldeles för långa. För många nyheter. För långa nyheter. Och alldeles för ofta inleds de med en svamlig krönika om något totalt ointressant som får mig att tappa intresset direkt.

Jag har själv gjort riktiga, genomarbetade nyhetsbrev i jobbet, på den tiden nyhetsbreven fortfarande var ganska få. Det ligger en hel del jobb bakom. Och som mottagare är risken samtidigt stor att det går rakt i soporna, för att man vill hålla mejlkorgen så tom som möjligt.

Ändå sägs det återkommande, i goda råd till författare och andra som vill ”nå ut” och sälja, att det är viktigt att ha ett nyhetsbrev.

Hallå? Jag vill inte vara irritationsmomentet i din vardag! Och jag vill inte lägga en massa tid på något ingen vill läsa. Dessutom har jag faktiskt inget att berätta i ett nyhetsbrev. Jag vill inte krysta fram nyheter.

Men okej, det jag gör är att jag lite för ofta kräks ur mig reflektioner om stort och smått i sociala medier (och du ser förmodligen bara en del av dem om du följer mig där).→ Läs resten av inlägget!

”Vi lever i ett för snabbt samhälle”

Det som stressar mig mest när det kommer till bokförsäljning är tiden. Tiden sen mina böcker kom ut.

Det är nu i runda slängar två och ett halvt år sedan min första bok släpptes. Drygt ett år sedan den tredje.

Innan böckerna släpptes hade jag ingen tanke på tidsaspekten. Jag tänkte mer att man släpper böckerna, och när de är släppta så finns de och kan säljas. Ingen egentlig bortre tidsgräns liksom.

I början gjorde jag några försök att kontakta bokhandlare på ställen jag har koppling till. Utan något egentligt gensvar. Men jag tänkte att det där kan jag ta efter hand.

Senare läste jag en kommentar från en av de stora bokhandlarna, i den stora författargruppen på facebook, skriva någon kommentar om att en bok bara är ny och intressant de första månaderna.

Och ja, det har hämmat mig. Varför ens försöka ta kontakt med bokhandlare om signeringar eller annat om de redan tycker mina böcker är passé?

Allt eftersom tiden gått har jag ju också fattat att det är så det funkar på alla arenor. De flesta bookstagrammare läser nästan bara nyutgivna böcker. Alla tävlingar och omröstningar om bästa bok i olika sammanhang handlar om det som är utgivet senaste året.

För mig var det verkligen en överraskning hur kortlivade böcker verkar vara nuförtiden. De allra flesta böcker jag läste under min uppväxt var ganska gamla eller jättegamla, med dagens perspektiv. Jag har väl inte riktigt hängt med, och hade inte fattat hur fruktansvärt bråttom det skulle vara precis när en bok släppts.→ Läs resten av inlägget!

Mässor, marknader och festivaler

Det som är jobbigast med att ha gett ut böcker är att man ska sälja dem.
Jag ser ”kollegor” som är ute och visar upp sina böcker i alla möjliga sammanhang, igen och igen och igen. Mässor och marknader och festivaler av olika slag, i en aldrig sinande ström. Långt borta och nära. Sammanhang där böcker har huvudrollen, evenemang med teman som knyter an till boken, och stora evenemang där böcker är en udda fågel.

Och jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte är med på mer sånt.

– Kommer du till …?
– Ska du vara med på …?

Nej. Nej, det ska jag inte.

Livet går ju liksom inte ihop sig ändå. Det är barn (ungdomar) och hus och trädgård och jobb och spår av en utmattning som kanske finns kvar för gott. Och jag är ensam förälder. Tiden finns inte. Orken finns inte.

Det här ÄR den stora nackdelen med att vara utgiven på hybridförlag. I alla fall för mig. Ja, jag vet att även författare på traditionella förlag, åtminstone till viss del, behöver ägna sig åt sånt här eller liknande. Men generellt i mindre utsträckning.

Ja, jag visste från början. Och nej, just den biten fattade jag nog inte riktigt. Målbilden sträckte sig fram till att det faktiskt skulle bli böcker. En del som ifrågasätter oss som ger ut på hybridförlag upprepar som ett mantra att vi gör det för att få kalla oss författare. Men nej, att vara författare var aldrig målet. Att mina berättelser, skrivna för att bli böcker, faktiskt skulle bli böcker, var målet.→ Läs resten av inlägget!

Så hur var det på Sjöbo marknad?

Kort sammanfattning: Trevligt och rätt bra.

Vi fick en rejäl regnskur när vi höll på att sätta upp saker på torsdagen, och samma på fredagen. Och en rejäl skur senare på torsdagen. Och vinden ville gärna flytta vårt popuptält, så vi ställde boklådor på nederdelen av tältbenen.

Det är bra att vara flera som säljer tillsammans. Man kan byta av varandra för matpauser, man kan lösa problem tillsammans, och man hjälper faktiskt varandra med ”säljsnacket” efter ett tag. Och trevligt att lära känna varandra!
Dessutom är det bra att man därmed får ett bredare utbud av böcker, inte bara en enda produkt att sälja.

Min klänning och krona väckte uppmärksamhet, både hos sykunniga och småflickor, och var en bra konversationsstartare.
Att sitta och sticka är också bra. Det väcker nyfikenhet, samtidigt som det ger folk möjlighet att titta på det man säljer utan att man ”stör” dem.
Oklart dock om vare sig klädsel eller stickning gjorde skillnad för försäljningen i praktiken.

Virkade katter lockar definitivt folk att komma och titta!

Sålde vi nåt, och lönar det sig?
Vi sålde en del, men inga enorma mängder. Vi sålde för mer än det kostade med platsen och tälthyra, men ser man det i timlön så var den låg. Å andra sidan har vi delat ut en hel del visitkort och pratat med potentiella kunder som annars inte skulle ha hört talas om oss. Och det är, som med all form av marknadsföring, svårt att veta det långsiktiga resultatet. Som författare på hybridförlag behöver man själv se till att nå ut till potentiella kunder.→ Läs resten av inlägget!

Vad skulle få dig att köpa böcker på en marknad?

Du är på en marknad, med mängder med stånd som säljer allsköns saker. Vid ett av stånden står en författare och säljer sina böcker. Du har aldrig hört talas om vare sig böckerna eller författaren tidigare.

Vad skulle få dig att ändå köpa en eller flera böcker?

Handlar det om att författaren säger saker som gör dig intresserad?

Eller om hur böckerna ser ut? Vad det står på i baksidestexten?

Behöver det finnas gratis godis att smaka på för att du ska stanna?

Stannar du över huvud taget till vid ett stånd som säljer böcker? Eller är det helt ointressant?

Finns det över huvud taget någon sorts chans att du skulle köpa böcker på de här premisserna?

Eller kan du åtminstone tänka dig att ta med ett visitkort hem och kolla upp böckerna och författaren närmre när du kommer hem?


”Sjöbo marknad i Sjöbo är ett årligt marknadsarrangemang med många besökare. 1864 fick Sjöbo tillstånd att arrangera marknad. Sjöbo marknad var en av de sista hästmarknader som hölls i Sverige. Försäljningen av hästar upphörde år 2000. Marknaden hålls den tredje fredagen i juli månad med förmarknad på torsdagen före.”

Så står det på Wikipedia.

Jag har aldrig varit på Sjöbo marknad. Men i år ska jag stå där och sälja böcker. Sjöbo marknad hålls i år 20-21 juli.→ Läs resten av inlägget!

Jag sydde en klänning och köpte en krona

2 juli

Sömnad. Under många år var det ett stort utlopp för min kreativititet. Eller, ur mitt hänseende så gick det väl från andra hållet: det jag vill ha finns inte, så då får jag väl tillverka det själv.

Det här var långt innan internets tid. Jag fick söka kunskap från biblioteket och från mamma, som tack och lov kunde en hel del om sömnad, och i övrigt improvisera.
Begränsande förutsättningar är samtidigt bra för någon som riskerar att fastna i perfektionism och ambivalens. Har man för mycket kunskap sätts ribban för högt och ångesten blir orimlig. Med de givna förutsättningar var good enough inom rimligare avstånd. Och jag blev med tiden en okej sömmerska, tror jag.

Men nu har hjärnan hunnit ruttna. Tålamodet är mindre, och tiden ska räcka till mycket mer. Och jag har fått för mig att jag ska sy i ett tyg som legat länge för att jag inte alls vågat. Ångesten över att klippa i ett fint tyg är inte mindre nu än när jag var tonåring.

Tack och lov hittade jag en rulle tyg jag köpt billigt på nån utförsäljning för över 30 år sedan, så det blir provsömnad först. Tyget är skevt, så det funkar inte att använda trådraken på tvären, enormt irriterande. Och färgen är sämsta möjliga mot min hud.

Min stackars hjärna tycker ändå det är jobbigt. Jag saknar verkligen att ha någon i samma hus att bolla sömnadstankar med.

3 juli

Att dra igång ett syprojekt kräver en hel massa hjärnkapacitet.→ Läs resten av inlägget!