Engångspostpåsar och miljön

Apropå det här med miljöpåverkan som författare, så finns det en konkret sak som jag ständigt stör mig på och som jag verkligen tycker det borde finnas en bättre lösning på: postpåsarna som i praktiken blir engångspåsar, fastän de skulle kunna användas igen och igen.

Som de flesta ”små” författare* så skickar jag en hel del böcker direkt till kunder. Den lösning jag valt – för att det är enklast utifrån alla vardagslivsparametrar och annat – är att skicka med Postnords förfrankerade postpåsar. Antingen de blåa påsarna eller de något mindre (och aningens billigare) så kallade presentpåsarna (som är snyggare utanpå), som syns på bilden.

Gemensamt för den här sortens påsar är att de har tydliga regler: det du ska skicka måste gå att få i påsen samt får inte väga mer än 2 kg inklusive påsens vikt.

Smidigt och bra, om än inte särskilt billigt. Fast ändå betydligt billigare än att köpa påse och porto var för sig.

Men sen då, när jag skickat en bok med en påse till Stina, och Stina sedan har något hon ska skicka till någon annan? Eller om jag har fått något skickat i en postpåse som ligger kvar här, och jag ska skicka en bok till en kund?

Tja, man får lov att återanvända en tidigare använd postpåse, om man sätter på nya frimärken. MEN grejen är att då kostar de nya frimärkena man behöver sätta på MER än om man köper en ny postpåse. För mina böcker blir portokostnaden i grova slängar 50% dyrare om jag sätter nya frimärken på en använd (=gratis) påse än om jag köper en ny förfrankerad påse.→ Läs resten av inlägget!

Sammanfattning Folkrot

Lite sammanfattning, efter att ha stått på Folkrot och sålt böcker den gångna helgen:

📚 Jag sålde totalt 16 böcker! Visserligen var en hel del av dem till människor som jag kände sedan innan men som passade på att köpa när vi nu befanns oss på samma ställe. Men jag sålde också några till helt nya personer. För att vara allra första gången jag sålde IRL så måste jag säga att jag är väldigt nöjd.

🎻 Jag hade tänkt gå på festivalen i vilket fall, eftersom jag älskar folkmusik. Nu fick jag, som försäljare, gå in utan att betala inträde (och fick även mat gratis). Win-win! 

👩 För mig, som tycker att sociala sammanhang är lite svåra – och det är inte lättare efter att ha haft ytterst små möjligheter till sådant de senaste sex-sju åren – så var det här ett bra sätt att vara på festival. Jag kunde smita iväg och lyssna på konserter och annat när jag ville, men när jag inte hade något sådant för mig kunde jag sitta bakom mina böcker.

😫 Dessutom passade det bra ihop med mina utmattningsrester, för det blev liksm många pauser, inte för mycket av samma sak, eller hur man ska säga. Ganska mycket vila utan att vara vila.

🧶 Till nästa gång jag sitter och säljer bör jag dock komma ihåg att ha med mig en stickning. Det är vilsammare att sitta bakom en hög med böcker om man har något att pilla med samtidigt – och det det är trevligare med en stickning än med mobilen, både för mig och potentiella kunder.→ Läs resten av inlägget!