Mässor, marknader och festivaler

Det som är jobbigast med att ha gett ut böcker är att man ska sälja dem.
Jag ser ”kollegor” som är ute och visar upp sina böcker i alla möjliga sammanhang, igen och igen och igen. Mässor och marknader och festivaler av olika slag, i en aldrig sinande ström. Långt borta och nära. Sammanhang där böcker har huvudrollen, evenemang med teman som knyter an till boken, och stora evenemang där böcker är en udda fågel.

Och jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte är med på mer sånt.

– Kommer du till …?
– Ska du vara med på …?

Nej. Nej, det ska jag inte.

Livet går ju liksom inte ihop sig ändå. Det är barn (ungdomar) och hus och trädgård och jobb och spår av en utmattning som kanske finns kvar för gott. Och jag är ensam förälder. Tiden finns inte. Orken finns inte.

Det här ÄR den stora nackdelen med att vara utgiven på hybridförlag. I alla fall för mig. Ja, jag vet att även författare på traditionella förlag, åtminstone till viss del, behöver ägna sig åt sånt här eller liknande. Men generellt i mindre utsträckning.

Ja, jag visste från början. Och nej, just den biten fattade jag nog inte riktigt. Målbilden sträckte sig fram till att det faktiskt skulle bli böcker. En del som ifrågasätter oss som ger ut på hybridförlag upprepar som ett mantra att vi gör det för att få kalla oss författare. Men nej, att vara författare var aldrig målet. Att mina berättelser, skrivna för att bli böcker, faktiskt skulle bli böcker, var målet.→ Läs resten av inlägget!

Debatten om hybridförlag, igen

I olika författargrupper och i debattartiklar pågår – återigen – en ganska hetsig debatt kring bokutgivning på hybridförlag. För den genomsnittliga bokläsaren är det förmodligen en ganska fjärran och obegriplig debatt.

I grunden handlar det om att det finns olika utgivningsformer för böcker.

📚 På ett traditionellt bokförlag blir din bok antagen av förlaget som sedan står för alla kostnader kring utgivningen (redaktör, korrektur, layout tryck, marknadsföring). För att det ska gå ihop sig behöver förlaget känna sig hyfsat säkra på att boken kommer att sälja tillräckligt bra, så det inte blir en förlustaffär, alternativt att förlaget ger ut så pass många andra böcker som är säkra kort att det undantagsvis kan våga satsa på något de väldigt gärna vill ge ut även om det kanske inte säljer.

📚 På ett hybridförlag finns kunnigt folk som håller ihop utgivningsprocessens olika delar på samma eller liknande sätt som på ett traditionellt förlag, men det är författaren själv som står för kostnaderna. Man kan säga att man köper tjänsten att någon som kan jobbet projektleder och håller koll. Författaren får mycket större del av intäkterna men står också för risken om boken inte säljer så bra. Och man får mestadels sköta marknadsföringen själv.

📚 Egenutgivning slutligen handlar, precis som det låter, om att man sköter hela processen själv. Layout, uppköp av tryck, administration mot olika sorters säljkanaler, pliktexemplar, m.m.

Hybridförlag betyder alltså att utgivningen sker som en hybrid mellan traditionellt förlag och egenutgivning.

Bland författare som ger ut på traditionella förlag finns ofta en nedlåtande syn på oss som av olika skäl ut våra böcker på hybridförlag.→ Läs resten av inlägget!

Det sista jag borde lägga pengarna på?

För knappt två år sedan vandrade en text runt på facebook. Texten var skriven av en författare som hade fått erbjudande om att ge ut en bok på ett hybridförlag, och han skrev därför en lång text om varför han tycker att ingen författare nånsin borde ge ut böcker på hybridförlag. Citatet på bilden är hämtat från hans text.

Mina böcker är utgivna på hybridförlag. Vid den aktuella tidpunkten (slutet av april 2021) var det knappt tre månader sedan min första bok släppts (början av februari 2021), och min andra var på gång. (På bilden i det här inlägget har jag använt omslaget från min första bok som bakgrund till citatet.)

Det finns många olika saker man kan lägga pengar på här i världen. Om man har råd med mer än livsnödvändigheter som mat, värme och lite tak över huvudet så kan man kan skala upp till lyxnivåer på livsnödvändigheterna (dyrare mat, hus, kläder) och lägga till resor, olika sorters prylar, och en väldig massa annat. En del av det man kan lägga pengar på är till stor skada för andra eller för planeten, medan annat har mindre påverkan. Det finns självklart en väldig massa olika hänsyn att ta när man väljer vad man ska lägga sina pengar på, och det är ofta en ganska komplex analys att bedöma vad som är bra eller dåligt, eftersom det beror på en mängd omständigheter.

Att ge ut böcker har förstås miljökonsekvenser, men dessa beror inte av om utviningen sker på hybridförlag eller traditionellt förlag.→ Läs resten av inlägget!

Akademin och eliten

Jag läser av någon anledning Sysvenskans intervju med Horace Engdahl. Man kan förstås fråga sig varför? Huvudsakligen handlar det väl om någon sorts sensationslystnad: jag är nyfiken på vilka gubbiga grodor han ska klämma ur sig den här gången.

Men jag är också nyfiken på hur Ida Ölmedal ska hantera att intervjua honom. Det gör hon bra. Ställer intressanta frågor. Frågor som förstås gör hans gubbighet ännu påtagligare.

Texten drar mig förstås oundvikligen tillbaka till Svenska akademins kaos för några år sedan. När det pågick skrev jag som intensivast på mina böcker. Böcker som jag förstås ville ge ut. Och samtidigt … så pågick det där märkliga i Stockholm, och i därtill knutna kulturkretsar. Och det var så uppenbart långt borta från mig, från det jag ville. Jag hade ingen längtan efter de kretsarna, efter den sortens framgång. Tvärtom. Och jag hade väldigt svårt att fatta att jag förväntades ha en längtan efter den sortens sammanhang bara för att gillar att skriva och gärna skulle vilja att fler kan få läsa det jag skriver.

Idag är jag utgiven författare. På hybridförlag. Det innebär att jag bekostar mycket själv. Men jag har också mer kontroll själv. Jag är inte framgångsrik. Men jag befinner mig på tryggt avstånd – både fysiskt och kulturellt – från … kultureliten. Jag har inget intresse av att höra dit, inga sådana ambitioner. Jag är bara glad att slippa.

(Förresten så släpps ju ändå inte fantasy ”in i finrummen” i Sverige. Fantasy anses visst inte vara seriös litteratur.)→ Läs resten av inlägget!

Tankar om hybridförlag

Vad är ett hybridförlag?

Mina böcker ges ut på Visto förlag. Visto är ett hybridförlag.

För att förklara vad ett hybridförlag är, är det kanske enklast att börja med vad ett traditionellt förlag är?

När du skickar ett färdigt manus till ett förlag så görs först en urvalsprocess. Förlaget läser manuset och bestämmer om de vill ge ut boken eller inte. De allra flesta manus refuseras, det vill säga författaren får ett svar som säger ungefär ”Tack för att vi fick läsa boken, men tyvärr vill vi inte ge ut den”. Men är du en av de lyckliga så meddelar förlaget att de gärna vill ge ut boken, och om ni sedan är överens så skriver båda parter på ett avtal.

Hos ett traditionellt förlag får du, efter att boken antagits, allting betalt. Förlaget bekostar redaktör, korrekturläsning, tryck, marknadsföring, och så vidare. Du kan få förskott och ett antal böcker som blir dina egna, också utan kostnad.

Det säger sig självt att detta innebär en stor risk för förlaget. De lägger ut stora summor pengar på dig. För att de ska våga göra detta behöver de känna sig ganska säkra på att det kommer att gå bra med försäljningen av din bok. Det handlar alltså inte bara om att boken ska hålla en viss kvalitet utan även (till rätt stor del) om att de kan förvänta sig att tillräckligt många kommer att vilja köpa boken.

Om inget förlag vill ge ut din bok, eller om du själv inte vill blanda in ett förlag utan ha full kontroll på alla steg själv, så kan du ge ut boken själv.→ Läs resten av inlägget!