Samtycke

Det där med samtycke i olika situationer … tja, det är väl som med andra saker, det är svårt när man är ovan att ställa den sortens frågor, men det bli lättare med tiden, när man vant sig.

När samtycke är på tapeten brukar jag allt som oftast komma att tänka på den här scenen i Knutar och band. Den har kommit till “oavsiktligt”, men jag är på något vis ändå glad över den som exempel eller vad man ska säga. Böcker har sin plats i samhället inte minst när det kommer till att normalisera det vi vill ska normaliseras. (Gu vad det låter pretentiöst!) Ungefär som representation.

Scenen nedan kommer dagen efter en kyss som … bara hände, och dessutom vid ett ganska olämpligt tillfälle.

💕💕💕

”Vi reser nu”, sa han enkelt. 

Det fanns ju inget vettigt att svara på det. Det var uppenbart att de skulle resa. Jag tror han sa det mest för att ha något att säga. Och jag hade inget att svara, så jag bara nickade. Sedan blev det tyst. Fast han gick inte. Han stod kvar och såg intensivt på mig. Som om han letade efter något att säga, eller ett sätt att säga det han ville säga. Han tog ett djupt andetag, som för att ta sats. 

”Jag vet att det var fel på alla sätt, jag vet att jag aldrig borde ha kysst dig, och jag vet att det är ännu mer fel att fråga nu … men jag måste ändå.” Ett djupt andetag till. ”Skulle jag kunna få kyssa dig en gång till innan vi reser?” 

Det var en så märklig fråga. En fråga som nästan inte kunde ställas och som därför bara lät fel. Och jag önskade av hela mitt hjärta att han inte hade frågat, att han bara hade kysst mig utan att fråga om lov. För jag ville så gärna. Det faktum att han var artig nog att fråga, att inte bara anta och göra som han själv ville, gjorde bara att jag ville ännu mer. Men jag visste att jag måste säga nej. 

💕💕💕

(P.S. Det finns minst ett exempel till på samtycke i boken Knutar och band.)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *