I mitt skrivande tar jag ofta avstamp i vardagliga saker, saker jag själv gör, men flyttar in karaktärerna i mina berättelser i motsvarande händelse. Som texten i den här bilden, hämtad från min bok Knutar och band.

Sammanhanget, att beskära en läplantering, motsvaras i min vardag av att ”gå ut och klippa lite häckar”. Det är en fullt naturlig sak att göra, både om man har en stor trädgård i Skåne år 2023 och om man är bondpojk i Elsinorien.

Och det är ett alldeles utmärkt sammanhang att placera en dialog om något som egentligen inte alls är relaterat till beskärandet. Det är ju så de allra flesta dialoger sker: samtidigt som något annat vi håller på med.

Det är så vi lär känna varandra, genom vad vi säger och hur vi agerar i det vardagliga. Det är också så jag lär känna mina karaktärer – och låter er lära känna dem.

Men jag vet att en del tycker att det är lite långsamt. Att det borde hända mer, och att jag borde kapat bort mer av den första sommaren, i första boken Lysande klot tvenne. Jag däremot tycker att det är en nödvändig del i mina karaktärers utveckling.