Stenar som människor reste för sådär ett och ett halvt årtusende sedan. Det är sånt vi människor tycker om att titta på. Bland dagens turister vid Ales stenar hörde jag för övrigt både franska och tyska pratas.

Jag undrar vad människorna som reste stenarna skulle tänka om oss som besöker dem nu. Förväntade de sig att människor så långt fram i tiden skulle vara intresserade? Tänkte de alls i det perspektivet, eller var deras fokus mer på nuet (deras nu, alltså)?

Vilka av vår tids byggnationer finns kvar om 1500 år? Nutidsmänniskor är så glada för att riva saker som blir omoderna eller praktiska, så det är liksom oklart om något blir kvar. Plus att vi väl fixar en apokalyps långt tidigare än så.

Å andra sidan har ju inte stensättningen på Kåsehuvud heller stått upp hela tiden sedan 600-talet, utan under lång tid har många av stenarna varit välta och översandade.

Men när något är tillräckligt gammalt så blir det spännande och fantasieggande. Och så bättrar det vackra och dramatiska läget med mäktiga rasbranter ner mot havet förstås på situationen. Och kombinerat med möjligheten att äta gott nere i hamnen när man tröttnat på stenar och blåst, ja, då blir det ett sånt där perfekt utflyktsmål som även vi ”halvlokala” återvänder till med ojämna mellanrum.