Signering

Det närmar sig två år sedan min första bok kom ut. Ändå känns det fortfarande lite skevt och konstigt att signera böcker.

En gång i tiden skrev jag massor för hand, och var synnerligen bekväm med det. Numera skrivor jag nästan bara listor för hand (att göra respektive inköp), och min handstil är mycket sämre.

Men det är inte därför signeringar och hälsningar i böcker känns besvärliga.

Det är något med det där att skriva I EN BOK. Den riskerar ju att bli förstörd!! Och så med bläck dessutom, så man inte kan sudda och göra om! Jag är blyertsperson. Stiftpenna. Inte bläck.

Dessutom är det svårare att skriva snyggt i en bok, eftersom skrivytan då sticker upp flera centimeter från underlaget.

Men vad gör man inte för konsten och för att glädja sina frantida läsare? 💕

Här kan du beställa böcker, med eller utan mina kråkfötterLäs resten av inlägget!

Jul för mig

När jag för väldigt många år sedan skadade nacken, vilket ledde till både ångest och smärta, så skickade vårdcentralen mig till en grupp för personer med kronisk smärta. Den huvudsakliga poängen med gruppen visade sig vara att vi skulle sänka våra krav. Detta skulle ske genom låta bli att göra saker vi lärt oss var nödvändiga men som inte var det.

Det konkreta exemplet jag minns var att putsa fönstren till första advent. Det var inte så nödvändigt som vi trodde, och vi kunde faktiskt låta bli.

Jag hade innan detta aldrig nånsin tänkt tanken att man behövde putsa fönstren till första advent. Mina fönster är kroniskt oputsade, och jag målar fönster oftare än jag putsar.

Jag tycker också det är viktigt att skilja på olika saker som folk klumpar ihop som ”måsten”. När folk säger att man ska dra ner på måstena inför jul så antyder eller antar man att de saker som stressar eller tynger är sånt man inte alls vill.

Den sortens måsten har jag för länge sedan rationaliserat bort.

Men det finns saker jag VILL, men har svårt att hinna eller orka pga omständigheter.

Jag vill baka pepparkakor. I alla fall lite.
Jag vill ha gran. Och åtminstone lite grovstädat. Det är inga höga nivåer på dessa VILL, men de finns.

”Det blir jul ändå”, säger folk. Men det beror ju vad man menar. Ja, det kommer att bli 24 december oavsett om jag bakat pepparkakor, gjort julgodis, lagat brunkål eller skaffat gran.

Men det är ju de där sakerna som ÄR jul.→ Läs resten av inlägget!

Läsningen

”Föll för frestelsen. Köpte tvåan.”

Så står det i min facebookpostning för åtta år sedan, som facebook påminner mig om idag. Jag hade av en händelse köpt första boken i serien, ”Ondvinter”, på Pocketshop på Malmö C, två dagar tidigare. Och den sorts sträckläsning den boken resulterade i hade nog inte förekommit i mitt liv sedan den så kallade bokslukaråldern. Två dagar efter att jag köpt första boken gick jag tillbaka till Pocketshop och köpte fortsättningen Eldbärare. Den tjugonde december skrev jag någon sorts samlingsrecension för alla fyra böckerna i serien, med kommentaren att det nu var nästan en vecka sedan jag läste ut den sista av dem.

Detta alltså under december månad, när jag hade julbestyr att ägna mig åt (och var mamma åt två fortfarande ganska små barn).
Det var förstås inte hållbart att gå så totalt upp i läsningen, som vuxen människa med ansvar 😛 Och innan utbrändheten blev det huvudsakliga problemet så var detta ett tungt vägande skäl till att jag läste så lite: jag visste att risken fanns att om jag hittade saker jag gillade så skulle jag ha svårt att sköta övriga saker i tillvaron tillfredställande. Riktigt bra böcker är som ett gift 🙂

Det andra tunga skälet till att jag under många år – långt innan utbrändheten – läste väldigt lite (efter att ha läst mängder under barndomen och tidiga tonåren) var mitt eget skrivande.

Ja, just det.

Ett väldigt vanligt (och sannolikt klokt) råd till den som vill skriva böcker är att läsa mycket.→ Läs resten av inlägget!

Kronprinsen som försvann

Har du tittat på årets julkalender på SVT, ”Kronprinsen som försvann”? Ja, jag vet, än så länge har bara ett avsnitt hunnit visas. Men jag tycker det verkar lovande. Hittills har vi serverats förutsättningarna i klassisk sagomiljö, med en god drottning, en ond kung, en kronprins, ett par fattiga barn, och några skumma figurer som vill få den goda drottningen ur vägen. Allt detta i ett diffust land långt upp i norr, med ett tjusigt slott, och kläderna i serien är också hämtade från klassiska sagosammanhang.

Julkalendern är förstås i första hand avsedd för barn. Och ändå inte. För visst är väl tanken att hela familjer ska kunna uppskatta den tillsammans? Men liksom lite i smyg. Vuxna antas gilla sånt här om det officiellt har barn som målgrupp. Men i Sverige är det på något vis nästan lite tabu att uppskatta detta som vuxen.

Ändå är vi ju många som gillar det, eller hur?

Om du officiellt är lite för gammal för barn-TV, men ändå uppskattar berättelser med prinsar och drottningar (och för den delen även kontrasten till mindre bemedlade), om slott i fjärran länder, och så vidare, då vill jag tipsa om mina böcker om Elsinorien. Man skulle enkelt kunna säga att mina böcker är inriktade på alla som normalt sett tycker sig ha vuxit förbi målgruppen för Barnkanalen.

Men äventyr blir man däremot inte för gammal för! Möjligen uppskattar man att berättelsen har fler bottnar och att det tillkommer teman som inte passar i Barnkanalen.

Du hittar mina tre böcker om Elsinorien här på på min webbplats, i nätbokhandlarna, hos ljudbokstjänsterna och på SF-bokhandeln i Stockholm.→ Läs resten av inlägget!

Magin i att laga någons kläder

Idag kom min vinterjacka tillbaka från Repamera! Med hjälp av lite sömnadsmagi från en kunnig skräddare är min jacka nu redo att värma mig ytterligare en vinter (sannolikt flera).

För visst är det lite magi, hur en kompetent person med hjälp av ”nål och tråd” kan få ett slitet eller trasigt plagg att bli funktionsdugligt och snyggt igen?

I mina böcker finns det magi i textilhantverket. Och Ailsa möter också vid upprepade tillfällen en vilja, även från främlingar, att laga hennes kläder utan att ens få frågan.

🧵

”Hur kommer det sig att så många jag mött genom åren är så hjälpsamma med att laga kläder?” undrade jag. 

Rhosymil tittade upp, som om det var en lite märklig fråga. 

”För att om man lagar något yttre åt en människa, som hennes kläder, så lagar man också någon inre osynlig skada eller sår, och på det sättet lämnar man kvar lite skydd eller styrka åt den människan. Det är i alla fall så man säger här.” 

Hon räckte tillbaka den färdiglagade manteln. Lagningen var tydligt synlig men vackert utförd. 

(Ur Viddernas väv.)

🧵→ Läs resten av inlägget!

Vi behöver vila

”Men hur ska en vilande person kunna avstyra en klimatkris? Går vilan att kombinera med kamp?

– Ja, jag tänker att det är radikalt att erkänna vilan. Om vi erkänner att vi har biologiska begränsningar – kroppen har det, ekosystemen har det – så behöver vi ett ekonomiskt system som är anpassat efter det och inte tvärtom.

Hon iscensätter en helt vanlig konversation mellan två personer. Kanske utspelar den sig vid en kaffeautomat på ett kontor. Den ena frågar hur läget är, den andra svarar ”jag vet att det här är ett tråkigt svar, men jag är jättetrött”.

– Vad skulle hända om vi började prata om det här på riktigt? Om att alla är helt slut, om att vi inte orkar mer – varken människorna, djuren eller träden. Om att vi behöver vila.”

Texten ovan är hämtad från en intervju med Sara Granér i DN.

Och jag kommer att tänka på ett av mina favoritpartier i min bok ”Knutar och band”. Ett sånt där parti som egentligen är motsatsen till vad man förväntas ha med i en bok: firandet av midvintern i Leike. För det saknar all form av framåtdrivande dramatik. Istället är det vila och återhämtning. Och det tycker jag själv är alldeles ljuvligt och precis vad jag längtar efter så här års.

Utdrag ur Midvinter i Leike.Läs resten av inlägget!

Den magiska snön

Det är något magiskt med snö. Med de fladdrande överjordiskt vackra flingorna som yr runt i luften. Och med det lager de sedan kan bilda på marken, som så dramatiskt kan ändra förutsättningarna i tillvaron. Vetenskapligt vet vi att det är ”bara vatten”, men snö är samtidigt så väldigt mycket mer och annorlunda än bara vatten.

Jag är uppvuxen i Skåne och har levt större delen av mitt liv i Skåne. Snö har varit sällsynt, och riktiga vintrar har hört till undantagen. Kanske har det ökat magin?

I mina böcker förekommer mycket snö. De första flingorna i Lysande klot tvenne börjar falla nästan omärkligt, men sedan finns snö, vinter och snöstormar med som ett återkommande tema i hela serien.

Där jag själv bor sedan tjugo år tillbaka, i södra Skåne, drabbas vi ibland av det som kallas snökanoner. Då kommer stora mängder snö på kort tid. När man kombinerar det med kraftig vind och ett landskap dominerat av stora åkrar, så ligger snön inte stilla utan fyker omkring tills den hittar något att fastna på. När snöplogen kört förbi kan det vara ett hål på en halvtimme innan snön yrt tillbaka och vägen åter är oframkomlig.

De dagarna är vi praktiskt sett insnöade. Tåg och bussar slutar gå eller kör fast, och det är bara dumt att bege sig hemifrån och riskera att fastna i snön. Och alla här ute på landsbygden vet hur det funkar – medan kollegorna inne i stan tror att jag driver med dem (pun not intented).→ Läs resten av inlägget!

Konsekvenser när kungligheter inte får välja själva

Apropå tv-serier så har jag nu även sett femte säsongen av The Crown. I kort sammanfattning kan man väl säga att hela säsongen handlar om hur stora effekterna kan bli när kungliga föräldrar bestämmer vem tronarvingen ska gifta sig med, fastän hen egentligen har känslor för någon helt annan.

Det är ett tema som finns även i mina böcker om Elsinorien. Men även om det till en början och på en övergripande nivå finns stora likheter, så är skillnaderna större. För hur en sådan berättelse utvecklas beror både på de inblandade personernas personligheter (och därmed hur de bemöter varandra i den givna situationen) och på hur de sedan väljer att agera på de givna förutsättningarna.

Det finns olika val att göra, och olika val får olika konsekvenser.

Det är inga lätta val och ingen lätt väg, varken i The Crown eller i Elsinorien. Men det slutar totalt sett lyckligare i Elsinorien.

(Om du mot förmodan missat det, så handlar The Crown om Storbritanniens drottning Elizabeth II:s liv och om det som händer runt henne och hennes familj och släkt.)

Ja, jag visste förstås vem Dainas var. Jag hade nog haft någon sorts vag uppfattning om det redan innan jag kommit hit, för han var son till en av de kungar söderut som pappa bett om hjälp mot Aygwidon. Men framför allt kände jag till honom från de andra flickornas skvaller. Även om skvallret inte intresserade mig var det svårt att missa. Jag visste att han var runt tjugo år och att han sedan lång tid tillbaka var trolovad med någon högättad flicka från samma land.

Läs resten av inlägget!

Jag råkade visst se 100 avsnitt telenovela, och jag gillade det

Årstiden kräver sitt. När orken inte räcker till så mycket, vare sig av borde eller vill, så blir det mycket TV. För det är att vara snäll mot sig själv när huvudet helst vill gå ner i dvala.

För några veckor sedan, när jag inte hade något särskilt att titta på, fick jag för mig att klicka igång Jane the Virgin på netflix.

Jag trodde inte det skulle vara något för mig. Men efter några avsnitt blev det totalt beroendeframkallande. Smart uppbyggda avsnitt, med cliffhangers. Charmiga karaktärer. Och så vissa aspekter som ju liksom bara var för mycket, men där det liksom byggde på det.

Jag plöjde serien som bästa sortens bok/bokserie som man inte kan släppa. 100 avsnitt.

Och det jag tyckte allra bäst om var faktiskt slutet.
Så väldigt många serier nuförtiden är byggda för att man kanske ska lyckas få göra en säsong till och en säsong till. Så man lämnar lagom mycket många lösa öppna trådar i varje säsong.

Men här avslutade man. Knöt ihop. Fick svaren och lösningarna på alltsammans när sisra säsongen slutade. Så väldigt skönt!

Och karaktärerna utvecklades hela vägen, mognade och blev klokare av livet istället för att fortsätta göra samma misstag.→ Läs resten av inlägget!

Kvalitet

Jag är inte särskilt kulturell av mig, inte på det sätt man ska vara i alla fall.

Nyss tittade jag på Kulturnyheterna och såg av en händelse ett inslag om att kvalitetslitteratur har svårt att slå digitalt. Det framgick dock inte alls vad som avsågs med ”kvalitetslitteratur”* – men däremot var den andra kategorin tydligen ”populärlitteratur”. Och det var väl lite underförstått att den som tittade på programmet borde vara insatt i begreppen.

Som sagt var, jag är ju helt uppenbart inte kulturell på rätt sätt. För jag tycker att även populärlitteratur kan vara kvalitetslitteratur. Kvalitet har inget att göra med om något är populärt eller kan läsas av vanligt folk.

Tycker jag då.→ Läs resten av inlägget!