Det som var självklart är det inte längre

Jag är uppvuxen i en tid när vissa värderingar var självklara, eller åtminstone upplevde jag dem som självklara. Människors lika värde var exempelvis inte något som ifrågasattes, och det var ingen som hotade eller ifrågasatte lärare som lät dessa tankar genomsyra undervisningen. Att sjunga sånger på den sortens teman på musiklektionerna i samband med FN-dagen var så självklart att det var tråkigt.

Mycket har ändrats sedan dess. Det som då var en självklar värdegrund, innan det ordet ens användes, ses idag av en del som en vänsterextrem åsikt som förstör vårt land.

Jag ser mig inte som en politisk författare. Jag skriver skönlitteratur. Ibland kan jag ha med detaljer som lyfter värderingar. Mestadels för att det jag skriver förstås grundar sig i hur jag ser på världen, men ibland också för att lite vagt peka på något.

Men när världen ändras så ändras också vad som ses som en ståndpunkt eller politik. Kanske är mina böcker att se som mer politiska nu än när jag skrev dem, trots att det inte gått särskilt lång tid alls? Just bara för att det som tidigare sågs som självklart och neutralt inte längre gör det.

Läs resten av inlägget!

Att ta tid i anspråk

Jag är på gång att göra en ganska stor sak på huset. När man bor i ett gammalt hus så ingår det i konceptet att saker blir gamla och behöver åtgärdas. Vissa saker kan man göra själv, andra anlitar man någon annan att göra. Den här gången hör definitivt till det senare.

Och när man ska göra något stort och dyrt så ska man ju begära in offert från flera olika potentiella utförare. För att kunna få en känsla för att priset hamnar rätt, och för att ha några olika att välja på. Typ. Det hör till, det är så man ska göra.

Så på sistone har jag haft besök från flera olika firmor som varit här och tittat och frågat, mätt och tagit bilder. Och sedan kommer offerterna en efter en.

Jag har så svårt för det där! Jag tycker det är pinsamt, rentav skäms. För i praktiken så gör de ju redan nu en massa jobb, som tar tid. Både med besök här och med att räkna på vad det skulle kosta att göra jobbet i slutändan. Och sedan i slutändan så kommer jag att tacka nej till alla utom en.

Det känns som att jag lurar dem när jag står där och diskuterar förutsättningar och annat med dem. Som att det artiga, schyssta och rimliga vore att bara be om offert från en enda aktör. Fastän jag vet att det inte är så man ”ska” göra. Att det vore korkat av mig.

… och sen tänker jag på mina böcker.→ Läs resten av inlägget!

När man behöver prata

Ovanför oss drog fågelsträck på väg söderut för vintern. Fåglar fria att bege sig vart som helst utan att någon bestämde över dem: ingen som stängde dem inne, ingen som stängde dem ute.

”Nu är det något du grunnar på igen”, konstaterade Dainas när vi närmade oss slottet.

”Haha! Ja.”

”Kom igen, ut med det, låt mig höra.”

(Ur Knutar och band, andra boken om Elsinorien.)

📚

Att ha någon som kan se på en när man behöver prata … det är så fantastiskt! (Och jag saknar det så 😔) Har du någon sådan person?→ Läs resten av inlägget!

Recension från bookslukaren på instagram

Lysande klot tvenne är författarens debutbok och det är en sagolik portalfantasy med en stark kvinnlig huvudperson.

Berättelsen utspelar sig i en historisk, medeltida tid. Dels på jorden men också på planeten Seiscro och det magiska landet Elsinorien. Det är intressant med dom olika planeterna och hur världarna fungerar. Berättelsen rymmer även spådomar, sanndrömmar, trollkarlar, älvor och enhörningar… en magisk dröm för fantasyälskaren. Tankarna fördes faktiskt till ”Mio min mio”.

Tycker verkligen det är en intressant historia med flera tropes jag gillar. Boken har även en bra uppbyggnad. Man får lära känna Elsinorien och Ailonises fanmilj på ett bra sätt innan saker sätts i rörelse.

Bokens huvudkaraktär är 14 åriga Nanna/Ailonise. Hon är ganska ung men en huvudpersonen som det är lätt att hålla av. Hon vet om sina begränsningar men är inte rädd heller för att stå upp mot det onda. Andra viktiga karaktärer är hennes bror Arenas och vännen Nialdo. Intressanta karaktärer som jag hoppas man får veta ännu mer om framöver. Hade också så gärna velat veta mer om Ailonises mamma!

Skurken i berättelsen är trollkarlen Aygwidon. Måste vara den karaktären jag ägnade mig mest tankearbete åt. I grunden är han en bra uppbyggd karaktärer. Det är bara flera saker som känns oklart med honom… kanske får jag svar på mina funderingar i nästa bok.

Det slår mig att Ailonise har en del likheter med Harry i ”Harry potter serien”. Båda är föräldralösa, bor hos elaka släktingar och är någonting annat än vad dom från början trott. Och får veta detta på sin födelsedag.→ Läs resten av inlägget!

Jag saknar inte när fantasy var skamligt

Fantasy anses inte vara särskilt kommersiellt gångbart i Sverige. I allla fall inte när det gäller böcker, och speciellt inte om böckerna är skrivna av svenska författare. Förlagen satsar förstås hellre på litteratur där man kan vara säker på att få tillbaka den ekonomiska insatsen – och därför ges väldigt mycket av den svenska fantasyn ut på sätt där det är författaren själv som tar den ekonomiska risken.

På streamingtjänster för TV är fantasy däremot en framgångssaga. Publiken är stor, även i Sverige.

I samband med Bokmässan i Göteborg gjorde SVT:s Kulturnyheterna ett besök bland fantasyböckerna. Man hade ju kunnat önska en vinkling som visade på hur mycket svensk fantasy som faktiskt skrivs och ges ut, trots de svåra förutsättningarna, och att man visat på bredden, så att man på så sätt skulle kunna locka fler att våga ta steget från att titta på streamingfantasy till att läsa våra böcker. Istället blev fokus ett annat.

Själv saknar jag inte tiden när fantasy var skamligt. Jag gillar inte alls att skämmas för det jag gillar att läsa eller skriva. Tvärtom önskar jag att många fler skulle upptäcka fantasy. Inte bara för att jag vill sälja mina böcker 😉→ Läs resten av inlägget!

Rätten att själv bestämma

Vem bestämmer hur du ska klä dig? Är det du eller någon annan?

Det finns olika sätt att bestämma över någon annans klädsel. Det kan vara uttalat, som i ”så här ska du klä dig” eller ”så här får du inte klä dig”.

Men det kan också vara antytt och underförstått. Eller finnas i förväntningar som alla antas känna till.

📖📖📖

Efter en ljuvlig sommar, när Ailonise först trevande upplevt friheten i att få lov att gå klädd i bekväma kläder, och sedan alltmer omfamnat denna frihet och kanske gått längre än omgivningen är bekväm med (men utan att någon protesterat), så anländer en oinbjuden gäst.

Och plötsligt är all frihet bortblåst. Plötsligt gäller det att anpassa sig till gästens förväntningar – förväntningar som alla utom Ailonise känner till.

📖📖📖

Så vilka blir konsekvenserna av att inte följa direktiven? Vad händer om man inte klär sig som andra beordrat – eller för den delen som alla vet att man måste klä sig?

Det beror på var man befinner sig och vem som bestämmer. Och ibland är verkligheten grymmare än sagorna.

I Sverige har vi större frihet än på en del andra håll i världen. Här behöver de flesta av oss ”bara” anpassa oss till förväntningar när det gäller kläder – och leva med att om vi inte lever upp till förväntningarna så får vi skylla oss själva.
På andra håll i världen kan den som inte följer direktiven riskera att dö.

Ingetdera är rimligt. Vi borde alla ha den frihet som Ailonise har den där sommaren.→ Läs resten av inlägget!

Inte på bokmässan

Bokmässan. Jag har aldrig varit där.
I ärlighetens namn har jag nog aldrig, innan jag själv blev utgiven författare, haft en tanke på att åka dit. Till bokmässan åker människor som är ”i kultursvängen”. Folk som läser ”rätt sorts” böcker, sådana som ses som seriösa eller är coola i den där kulturella sfären som jag aldrig hört till. Och så journalister som ska bevaka, förstås.

Men inte sådana som jag.

Som barn var jag en storläsare. Sedan tunnades det ut, för att det inte längre fanns tid och utrymme att uppslukas av böcker på det sätt jag gjorde, när man skulle hinna med att plugga och annat. Så mitt läsande blev magrare eller mer anpassat till kortare perioder av läsning. Med enstaka undantag kom jag väl aldrig vidare från YA (young adult) till sånt som ses som riktig vuxenlitteratur.

Men nu är jag utgiven författare.

När mitt förlag (Visto) tidigare i år frågade vilka författare som ville delta på bokmässan i år så var jag redan från början på det klara med att jag skulle tacka nej. Inte på grund av mina fördomar mot mässan 😉 utan på grund av livssituationen. Ensamstående mamma som lever med sviter av tidigare utmattning. Det funkar dåligt i ett sammanhang där man ska vara social många timmar per dag.

Nu ser jag allas förberedelser för bokmässan i flödet: förlag, författarkollegor, Fantastikbokklubben … Och jag känner faktiskt en liten gnutta avundsjuka. Fan, jag känner faktiskt en liten längtan att vara med!

Jag vet att mitt beslut att inte vara med är rätt.→ Läs resten av inlägget!

Det är bra att läsa fantasy, enligt studie

I dessa tider kan det vara värt att påminna om den positiva effekten av att läsa fantasy.

”De som läser Harry Potter är mer benägna att minska fördomar om minoritetsgrupper och visa större grad av empati, visar en studie från 2014. Detta beror på att Harry ofta blir vän med och drar sig till speciella, stigmatiserade grupper (typ husalvar och trollkarlar med icke-magiska föräldrar, så kallade Mudbloods). 

Ytterligare en studie från 2016 visar att det är mindre sannolikt för amerikanska Harry Potter-läsare att de skulle hålla med om politiska åsikter som Donald Trump har, som till exempel det föreslagna förbudet mot resor från muslimska majoritetsländer.”

Citatet är från Metro Mode, i en artikel från 2019. Artikeln anger Huffpost som källa.

Jag är fullt medveten om att Rowling själv visat sig vara synnerligen fördomsfull på vissa områden, men det förtar inte den positiva effekt hennes böcker haft på många läsare. Och just det faktum att så många läst hennes böcker gör ju att det måste varit ett tacksamt underlag för forskning, jämfört med böcker som lästs av färre personer.

Jag har för mig att jag läst liknande slutsatser för fantasy/fantastik i stort, men jag minns just nu inte var. Men jag tycker själv samtidigt att det är en logisk effekt.

Tyvärr har ju fantasy ingen stark ställning i Sverige, samtidigt som behovet av perspektiv som dessa helt uppenbart är stort.→ Läs resten av inlägget!

Batikhäxor

Ibland smyger man in saker i sina texter som man inte vet om läsaren kommer att upptäcka, men som ändå känns viktiga och värdefulla. Det här är en sådan. Egentligen kom den inte till ”avsiktligt”, men när idén dök upp i huvudet såg jag genast kopplingen och bejakade den.

⚠️ Nedan kommer lite spoilers ⚠️

🪢

I Leike finns prästinnor. Alla i Leike – både prästinnor och flickor som går i lära – har klänningar blåfärgade av vejde. Men när en flicka bestämmer sig för att stanna kvar och bli prästinna så färgas hennes klänning om med starkare färg. Och innan det görs målar man på varmt vax i mönster som gör att delar av tyget inte blir färgat och därför bildas det mönster.

🪢

Att täcka delar av ett tyg med vax innan färgning på detta sätt är en form av batik, vaxbatik.

Och prästinnor, kvinnor med mycket kunskap som lever tillsammans, skulle av vissa absolut kunna kallas häxor.

Kvinnorna i Leike kan alltså mycket väl kallas batikhäxor. Och att kallas batikhäxa är väl en hedersbetygelse? För de som kallas batikhäxor brukar vara kvinnor som står upp för viktiga värderingar och som inte låter sig kuvas.

Jag är stolt över mina kvinnor i Leike, och jag är glad att de är batikhäxor.

🪢→ Läs resten av inlägget!

Hisspitch

För en halv evighet sedan taggade @nathalie_sjogren mig i #minbästahisspitch

Jag är inte bra på det där med pitchar. Jag är över huvud taget inte bra på säljsnack, och speciellt inte när det jag ska sälja är min egen grej.

Men idag har jag stått och försökt sälja böcker hela dagen, det vill säga jag har ett antal gånger försökt berätta om min bokserie på ett sätt som ska väcka intresse hos den som knappt vet vad fantasy är men inte alls tror att det är nåt för hen 😉 Så idag känns som rätt tillfälle att hänga på den här utmaningen.

📚📚📚

Det utspelar sig i en påhittad värld och är ett ganska klassiskt äventyr. Huvudpersonen är en ung tjej, som tillsammans med några vänner försöker rädda världen från den onde härskaren. Men sen handlar det också ganska mycket om hur man påverkas av sådana påfrestande erfarenheter – man mår ju inte fantastiskt när man kommer hem. Så även om böckerna utspelar sig i en påhittad värld så är det mycket om just att vara människa. Tankar och känslor. Psykisk ohälsa, sorg och såna grejer.

📚📚📚

(Ja, jag inbillar mig att när man pitchar något för någon annan i en hiss så är det talspråk som gäller, inte skriftspråk.)

📚📚📚→ Läs resten av inlägget!