Författare: Sanne

Okategoriserade

Språkbarriärer

Ibland är språkbarriärer irriterande.

Väldigt många arrangemang som skulle vara rätt för att visa upp mina böcker och hitta nya läsare ordnas långt bort ur mitt hänseende, eftersom min utgångspunkt är södra Skåne. Men Köpenhamn / København / Copenhagen ligger förhållandevis jättenära, bara typ en timme bort med tåg (som går ofta). Och i Köpenhamn arrangeras @fantasticon.dk om några veckor.

Men mina böcker är på svenska. I Danmark pratar och skriver man på danska. 

Jag är uppvuxen i nordvästra Skåne, och när jag var liten var danskan trots allt en påtaglig del av tillvaron. På den tiden fanns det bara två svenska TV-kanaler. Men vi kunde få in dansk TV också, så vi såg en hel del TV på danska. Framför allt efter att Danmark hade fått sin andra TV-kanal, TV2, som visade en hel del engelska och amerikanska serier och filmer, men förstås med dansk text – jag lärde mig engelska via danskan och danska via engelskan, kan man säga. 

Och på den tiden var det också fullt normalt att ta färjan över till Danmark för att handla mat, eftersom vissa matvaror var påtagligt billigare där.

Jag var inte bra på danska, men danskan fanns där.

Så upplever jag inte att det är idag. Mina barn, också uppvuxna i Skåne – om än i en annan del av Skåne – tycker att danska är typ helt obegripligt.

Och böcker …? Alltså, att läsa en hel bok på ett språk är en helt annan sak än att läsa textremsorna till en film eller handla i en affär.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Hur fångar man allt det vackra i naturen?

Mina sätt är dels med foto, dels med ord.

När jag fotograferar blir det numera ofta väldigt många bilder. För jag vill få med alla aspekter och skiftningar. Både helheten och de små detaljerna. Både de grönskande träden och de gamla, döda, knäckta. Både ljuset som spelar i grönskan och skuggorna som bildas. Och helst rörelserna också. De vajande grenarna, virvlarna i bäcken … Och jag har svårt att sovra, så jag publicerar fler bilder än folk orkar titta på 😉 Ofta blir det några halvkassa filmsnuttar också, varav de flesta blir kvar i telefonen, opublicerade.

När jag skriver … så tror jag överlag jag mer svepande och återhållsam? Jag vet att många bokläsare har svårt för långa naturbeskrivningar. (Jag med.) Och jag vet att jag har mycket natur i mina böcker. Men jämfört med när jag fotograferar så tror jag att jag i mitt skrivande gör mer av enstaka nedslag. Det är mer av bara fylliga lila backsippor än att fotografera blomman i varje vinkel, med fokus på än ståndare, än dun på blomkalken, och det är mer av skir grönska på bokarna än att beskriva varje enskilt blad. Mer en snabb sketch än en detaljbild av hela scenen.

Men det är ju inte alls säkert att läsaren uppfattar det så.

För övrigt är träd det enda jag nånsin känt mig hyfsat okej på att rita.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Fangirls är hjältar

Jag har visserligen alltid tyckt att fotbollssupportrar är ganska märkliga – ja, rentav just hysteriska. Och jag har själv aldrig varit en av de tjejer som haft den där sortens riktigt starka känslor för just en artist eller ett band, och min musiksmak har dragit åt andra håll än pojkband.

Ändå känner jag att det här talar till mig: What we can learn från fangirls (Facebook Watch)

För samtidigt som ”fangirls” (de kallades inte så på den tiden, va?) kunde ses ned på, så var deras engagemang på sitt sätt om inte accepterat så i alla fall etablerat. De hade känslor för ”rätt” saker, för något som tillräckligt många hade känslor för. Och det var i alla fall mer accepterat än att ha känslor för fel saker. Gillade man fel musik (eller fel inom något annat område för den delen) så skulle man inte visa det alls.

Sammantaget var det överlag säkrast att inte visa några känslor alls, för det fanns en överhängande risk att de känslor man hade var fel, på ett eller annat sätt.

Jag har vid några tillfällen (både före och efter utgivning, tror jag) fått kommentarer om att huvudpersonen i mina böcker är för återhållsam med sina känslor. Att det hade varit bättre om känslorna fått svälla ut och välla över alla bräddar.

Men jag hämtar ju ur min egen erfarenhet. Jag vet hur dumt det kan bli av att man inte riktigt tillåter sig att ha känslor, för att man vet att man borde låta bli, eller för att man inte ens vet om man vågar ta risken att ha känslor som omgivningen inte tycker man borde ha.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Furthermore

Jag sitter och läser en tung text från EU. Och funderar på helt andra saker än textens innehåll.

Vissa ord har en tendens att i mitt medvetande för evigt förknippas med ett visst sammanhang eller en viss person.

Som ordet ”furthermore”. Jag kan inte läsa det ordet utan att höra Snape, gestaltad av Alan Rickman, i Harry Potter and the Deathly Hallows:

”It has come to my attention earlier this evening, Harry Potter was sighted in Hogsmeade. Now, should anyone, student or staff, attempt to aid Mr. Potter, they will be punished in a manner consistent with the severity of their transgression. Furthermore, any person found to have knowledge of these events who fails to come forward will be treated as equally guilty. Now then … if anyone in here has any knowledge of Mr. Potter’s movements this evening I invite them to step forward … now.”

Har du några ord som funkar på det sättet, där du hör en viss röst eller hamnar i en viss bok eller film eller sammanhang bara du träffar på ordet?→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Oseriös underhållning?

”Men alltför många författare som från början skriver sci-fi slår i ett slags glastak och släpps inte in. Det har redan konstaterats att många stora förlag helt enkelt inte kan något annat än socialrealism och därmed inte vet vad de ska göra med fantastik. Det är märkligt. Det handlar ju inte om någon liten udda genre. Det handlar om en månghövdad hydra som kan ta i princip vilken form som helst.

Science fiction kan vara ett uppror där folk som koloniserats slår sig loss och skapar sin egen framtid. Det kan vara en fristad där de som nu lever under förtryck kan känna sig hemma och odla hopp om en bättre värld. Det kan vara en plats där brännande frågor behandlas: hur vill vi leva? Hur ska vi klara oss igenom svåra tider? Vilka är vi och vilka vill vi vara? Och vad finns där ute? Allt detta har sience fiction-författare funderat på. Se det som en stående inbjudan: en annan värld är möjlig. Allt du behöver göra är att glänta på dörren.”

Karin Tidbeck skriver i Expressen om att science fiction i Sverige ofta betraktas som oseriös underhållning och förklarar varför det är fegt.

Karin Tidbeck: Varför krävs en pizzeria i Linköping för att räknas? (Artikel i Expressen)→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Kröning som magi och ritual

Är en kröning bara slöseri med resurser som egentligen skulle behövas till viktigare saker än överdåd och allmän fåfänga? Eller är en kröning snarast en nödvändighet för att stadfästa folks tro på monarkens rätt att styra landet, och ett sätt att hålla magin levande?

Detta är saker som diskuteras även i Elsinorien. Om du vill veta vad man kommer fram till där, och vad det sedan får för konsekvenser, så rekommenderar jag läsning av min bok Knutar och band (andra boken i serien om Elsinorien).

En kröning är en sorts ritual. Och ritualer fyller någon sorts funktion även för oss som inte tror att en kung är utsedd av gud. Det verkar vara ett mänskligt behov att markera viktiga hållpunkter i liv och död med ceremonier av något slag.

Jag vill berätta allt för er om kröningen i Elsinorien, rentav läsa högt! Jag vill att ni också ska få följa med i förberedelserna och alla de känslor som bubblar under ytan. Jag vill att ni ska få höra ljudet av prasslande siden och doften av röllekan, få se folkmyllret (och uplleva folkets firande senare på natten). Och jag vill att ni också ska få stå och se på – för jag vill höra er upplevelse sedan, om vad som egentligen hände i spiralen.

Och jag vill ha era tankar om det som händer sedan, efter att kronan plockats av …

Det är så väldigt mycket som är kopplat till den där kröningen. Ja, det är just därför jag vill berätta om den!→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Vardagen som bas

Den här dagen hittade jag honom där han stod och beskar en läplantering. Systematiskt kapade han av alla tunna fjolårspinnar i toppen ända in till huvudstammen. Han hejade glatt när jag kom men fortsatte arbetet utan avbrott. Jag stod en stund och tittade på innan jag började prata. ”Allvarligt Nialdo, vad är det folk tror? Vad är vanligt folks uppfattning om oss kungliga?”

I mitt skrivande tar jag ofta avstamp i vardagliga saker, saker jag själv gör, men flyttar in karaktärerna i mina berättelser i motsvarande händelse. Som texten i den här bilden, hämtad från min bok Knutar och band.

Sammanhanget, att beskära en läplantering, motsvaras i min vardag av att ”gå ut och klippa lite häckar”. Det är en fullt naturlig sak att göra, både om man har en stor trädgård i Skåne år 2023 och om man är bondpojk i Elsinorien.

Och det är ett alldeles utmärkt sammanhang att placera en dialog om något som egentligen inte alls är relaterat till beskärandet. Det är ju så de allra flesta dialoger sker: samtidigt som något annat vi håller på med.

Det är så vi lär känna varandra, genom vad vi säger och hur vi agerar i det vardagliga. Det är också så jag lär känna mina karaktärer – och låter er lära känna dem.

Men jag vet att en del tycker att det är lite långsamt. Att det borde hända mer, och att jag borde kapat bort mer av den första sommaren, i första boken Lysande klot tvenne. Jag däremot tycker att det är en nödvändig del i mina karaktärers utveckling.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Jag skäms över att skriva fantasy

Jag skäms över att skriva fantasy.

Och jag skäms specifikt över att jag skriver DEN sortens fantasy.

Prinsessor är ju bara för småflickor, det vet väl alla? Det har vi fått itutat oss sedan vi var små. Intresset för prinsessor ska man växa ifrån, helst fortare än kvickt.

Och kärlek, det är ju bara banalt. Speciellt kärlek mellan prinsar och prinsessor. Fullkomligt patetiskt, ju!

Ska man vara en seriös författare, en som är värd att placeras i facket ”litteratur”, så ska man skriva om helt andra saker. Diskbänksrealism, typ.

Nej, jag skäms inte över mina texter. Det är inte någon stereotyp sagoversion av prinsar, prinsessor och kärlek jag förmedlar. Och det finns en hel massa andra kvaliteter i mina texter. Jag är nöjd med hur jag använder sagokulissen till att lyfta helt andra saker. En del av det ganska nära det man skulle kalla diskbänksrealism, bortsett från att det inte finns några moderna diskbänkar i mina böcker.

Men jag skäms över att berätta vad mina böcker handlar om. För den kortfattade versionen, den som man har utrymme att berätta i en fyraraders introduktion om bokserien, den innehåller ungefär de där bitarna. Klassiskt sagoupplägg. Fattig flicka visar sig vara prinsessa. Prinsessa blir kär i prins. En värld där arvmonarki är fullkomligt självklart, fastän det sett med mina moderna ögon egentligen är en helt bisarr tanke. På ytan är det så väldigt långt från mina värderingar och principer.

Därför skäms jag varje gång jag ska berätta om mina böcker. För jag tycker själv det låter så banalt att jag inte riktigt vill stå för det.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Vårbetraktelse

Våren börjar som små fläckar. Enstaka små gröna strån av kommande snödroppar som man bara ser om man vet var man ska leta och letar noga.

Efterhand blir det större fläckar. Små färgglada öar av gula, orange, lila och blåa blommor i havet av fjolårsbrunt och grått.

Bit för bit blir öarna av vår fler och större.

Och så plötsligt exploderar det! Våren har spritt sig, tagit över världen. Det gröna väller fram överallt, ur varenda brun kvist och mellan alla döda fjolårsståndare. Allt är grönt, sju miljoner nyanser av grönt. Grönt som strävar mot blå himmel, grönt som suger åt sig av varje droppe livgivande regn.

Vår!→ Läs resten av inlägget!