Kategori: Okategoriserade

okt 14 2023

I boken får du stå för resten

De allra flesta som läst en riktigt bra bok önskar att den någon gång ska bli film.*
De allra flesta som skriver böcker önskar att något de skrivit någon gång ska bli film.**

Ändå tycker de allra flesta för det allra mesta att boken var bättre än filmen.***

En bra film, eller tv-serie för den delen, är en alldeles fantastisk upplevelse. Det går att åstadkomma fantastisk stämning med musik, scenografi, filmteknik, och inte minst skådespelarinsatser.

Men samtidigt finns aspekter i en bok som alltid kommer att gå förlorade vid en filmatisering.
En del av det handlar om det som utelämnas i en film för att filmen nästan alltid är ”kortare” än boken.
En annan del handlar om det som blir tvunget att konkretiseras och bestämmas när man gör film. I en bok kan vissa saker lämnas oskrivna och därmed upp till varje läsare att bestämma (eller inte bestämma), men i filmformatet måste beslut tas. Det krymper utrymmet för fantasin och gör ofta filmen plattare.

En annan nackdel med filmen är att allt det som skapas kräver resurser. Miljöer som byggs upp. Kläder som sys upp. Skådeseplare och annan personal som för storfilmer ofta flygs hit och dit över världen. Jag har aldrig sett någon beräkning av miljökostnaderna för en vanlig storfilm, men jag räknar kallt med att de är ganska stora. Och visst, utslaget på en storpublik kanske det blir litet räknat per tittare. Men ändå. Tanken tränger sig på med jämna mellanrum när jag ser en påkostad modern film.

Som författare har jag dåligt samvete över upptryckta pappersexemplar av mina böcker.→ Läs resten av inlägget!

okt 11 2023

Det finns andra sorters förbud

Det är lätt att tänka att förbud mot vissa böcker är något som inte händer här, i Sverige. När vi tänker på förbjudna böcker så tänker vi nog i första hand på USA, där starka krafter gärna förbjuder böcker med exempelvis homosexuell kärlek eller böcker med transpersoner. Eller så tänker vi på hårdföra regimer som förbjuder böcker som kan motivera motstånd och uppror, som Bröderna Lejonhjärta som jag tog upp häromdagen, eller tjuren Ferdinand (förbjuden i Francos Spanien) och ”På västfronten intet nytt” (förbjuden i Nazi-Tyskland). (De två sista exemplen hämtade från Ida Ölmedals krönika i Sydsvenskan. Se bild 2.)

I Sverige är det känsligt att förbjuda böcker. Men det finns andra sätt att tysta än att förbjuda böcker.

De senaste dagarna har vi kunnat läsa om tystnadskultur kring klimatfrågan på Folkhälsomyndigheten.

Ett annat exempel är de återkommande fallen av inställda sagostunder på olika bibliotek, där ”problemet” varit att de utklädda sagoläsarna inte följt klassiska könsnormer.

Det är lätt att slå sig själv för bröstet och tänka att det där med förbud, det är inget vi sysslar med här. Vi måste komma ihåg att vägarna att begränsa ser olika ut beroende på den lokala kulturen.→ Läs resten av inlägget!

okt 09 2023

Förbjudna böcker

1973, alltså för 50 år sedan, publicerades Bröderna Lejonhjärta för första gången. Men i dåtida Tjeckoslovakien var boken förbjuden och publicerades officiellt först 1992. Anledningen till förbudet var att de styrande var rädda att boken skulle inspirera befolkningen till att göra uppror mot makten.

Det kan man ju förstå. Det klassiska Jonatan Lejonhjärta-citatet används ofta just för att man ska våga göra den sortens viktiga saker:

“Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt. ’Varför då’, undrade jag. ’Annars är man ingen människa utan bara en liten lort’, sa Jonatan.”

Den här veckan är det Banned Books Week Sverige 2023. Bröderna Lejonhjärta är en av sex böcker som det fokuseras lite extra på.

Som författare tänker jag att på ett sätt måste det vara den största framgång man kan uppnå: att någon tycker att det man skrivit är så farligt att de förbjuder det. Det krävs både förmåga att formulera sig väl och stort mod.→ Läs resten av inlägget!

okt 06 2023

Det finns många sorters laster

Jag röker inte och dricker inte alkoholstarka drycker. Men jag tänder gärna en brasa, fast jag vet att jag inte borde.

Brasan i kaminen behövs inte för uppvärmningen (utom i krissituationer). Och jag vet de negativa effekterna i form av olika utsläpps påverkan på miljö och hälsa. Att det är en modern kamin, med goda miljövärden, gör det lite bättre men tar inte bort problemen helt.

Men en brasa hör till de saker som lugnar min själ. Ljudet. Lukten. De dansande lågorna. En brasa i kaminen är rogivande.

Och en eld ger en annan sorts värme än vattenburen värme i elementen.

Ikväll sprakar höstens första brasa i kaminen. Ute regnar och blåser det. Och än så länge har jag inte satt på värmen i huset. Men ikväll ville jag ha en brasa. För myset.→ Läs resten av inlägget!

okt 05 2023

Det här är Fosse!

Fosse?
Redan när namnet nämndes i diskussionerna inför Nobelpriset i litteratur fastnade mitt huvud.
Jon Fosse? Va, nej, det är fel förnamn. Men det är helt riktigt att det ska vara ett kort förnamn. Och så ska det ha med dans att göra.

Jag har tillbringat mer tid i danssammanhang än i finlitteratursammanhang. Bob Fosse var ett mycket viktigt namn inom dansen, som dansare och koreograf.

Här ett klipp ur Sweet Charity (Bob Fosse både regissör och koreograf). 

→ Läs resten av inlägget!

okt 04 2023

Låttexternas lyx

Ibland är jag avundsjuk på de som skriver låttexter. I en ganska kort text kan man väva ihop reflektioner och händelser från vitt skilda sammanhang, koppla ihop iakttagelser och känslor, kommentera aktuell samhällsutveckling utan att skriva någon på näsan och utan att någon ens säkert kan säga att det är just det man kommenterar. Man kan börja texten på ett ställe och sluta någon helt annanstans. Och det behöver egentligen inte ens hänga ihop ordentligt, om man inte vill. 

Samtidigt skulle nog just detta göra mig alltför frustrerad för att kunna skriva så. Mitt upplägg när jag skriver är generellt snarast att koppla ihop saker för att göra det begripligt.

Jag kan älska en låttext och känna massor med igenkänning – och samtidigt vara livrädd att nånsin kommentera det. För jag vet inte vad låtskrivaren menade. Jag kan koppla till en sak jag upplevt i en rad i låten och till något helt annat i raden efter, men kanske menade låtskrivaren något helt annat än det jag tolkar in.

Och jag vet att det står var och en fritt att tolka på sitt sätt, men jag är sån att jag tycker det är pinsamt att missuppfatta. Nånstans utgår jag alltid från att alla andra säkert vet vad låtskrivaren menade.→ Läs resten av inlägget!

okt 04 2023

De där kroppsidealen …

För några dagar sedan postade @hennajohansdotter ett utdrag ur en självbiografisk text. Texten handlade om män, alla dessa män som tar sig friheter när det kommer till kvinnors kroppar. Oavsett om kvinnan ifråga uttryckt intresse. Bara för att kvinnan råkar finnas, just där, just då.

Jag hör till de som varit förhållandevis förskonade, åtminstone när det kommer till mäns fysiska intresse. Jag hade små bröst och var nog på det hela taget ganska ointressant. Sen när jag blev gravid och ammade så växte mina bröst, men å andra sidan lämnade graviditeterna efter sig en tjockare mage, som sedan fortsatt att växa ändå, och det motverkade väl effekterna av de större brösten ur det här hänseendet.

Jag är väl medveten om att jag inte uppfyller kroppsidealen och att delar av ”samhället” omkring oss tycker att jag borde göra vad jag kan för att bättre passa in i tidens kroppsform. Åtminstone borde jag se till att bli mindre tjock – och oavsett hur mycket folk hävdar att det handlar om hälsoaspekten så vet vi väl alla att om det inte *syntes* att man var tjock så skulle nästan ingen bry sig?

Hennas inlägg påminde mig om fördelarna med att inte ha en ”idealkropp”. Det har faktiskt sina fördelar att vara en småtjock tant.

(Och som sagt var, jag har inte varit helt förskonad. Men att jag varit en tjej med åsikter har alltid varit det dominerande skälet till problem, om vi ska snacka män/pojkar.)→ Läs resten av inlägget!

okt 01 2023

Tack, alla!

Den senaste tiden har allting haft fokus på bokmässan. Praktiska förberedelser och tankeverksamhet. Jag har haft fokus på att vara förberedd på “allt”, inte missa att tänka på något,  förebygga alla sorters problem och oroa mig för allt som skulle kunna bli problem. Och skulle jag ens orka? Utmattningen, numera ovan att träffa mycket folk, jag som aldrig varit på bokmässan förut … Bokmässan kändes som något jag skulle beta av, och sen kunde vardagen få börja fungera igen.

Nu är jag hemma, och jag kan konstatera att jag har haft riktigt kul!

Det har varit jättekul att träffa en massa människor! Författarkollegor och läsare. Människor jag känt i flera år via nätet men aldrig träffat IRL. Och helt nya människor. 

Och det verkar – *peppar peppar* – som att jag klarat av mässituationen helt okej. Ja, det är ett konstant sorl och många intryck. Trött blir man förstås, men det kunde varit värre.

Jag gick in i årets mässa med inställningen att givet omständigheterna skulle jag inte planera för mycket, och det var nog klokt. En effekt av det är tyvärr att jag lyckades missa en del personer jag verkligen ville träffa, men det får jag väl leva med. 

Några andra korta konstateranden:

👑 Klänning och krona var jättebra. Jag syntes, folk från instagram kände igen mig, och jättemånga andra kommenterade min klädsel (bara positivt och nyfiket), så det var en bra konversationsstartare.

💚 Det är jättecoolt att Svenska mässan lyfter fram nummer 13 bland de globala målen som grund för beräkningar för allt de serverar – och att det därför serveras mycket god vegetarisk mat i mässlokalerna.→ Läs resten av inlägget!

okt 01 2023

Bland molnen finns det hopp, men på jorden står min kropp

Sensommaren 1999. Jag är nyförälskad, och huvud, kropp och själ är överfyllda av tankar och känslor. Nyblivne pojkvännen har skickat ett kassettband med de första Lasse Winnerbäckskivorna, en på var sida av kassettbandet, eftersom min skrala ekonomi inte tillåter skivköp – jag ska snart börja på en dyr utbildning utan studiemedel.

Jag lyssnar på Lasses låtar igen och igen, och gråter. Gråter över igenkänning i låttexterna, gråter av den överväldigande känslan av att för första gången dela livet med en människa som förstår så mycket av mig och uppskattar det som andra bara tycker är konstigt. Samt gråter av saknad, för den nyblivna pojkvännen bor runt 40 mil bort.

1 oktober 2023. Jag är på väg hem från bokmässan, påfylld av positiva upplevelser, samhörighet och uppskattning. Spotify spelar ”Tretton trappor opp” med Lasse. Och tårarna tränger sig på, så där att jag får försöka hålla tillbaka dem under körningen. ”Och nu så står jag ensam här, bland brända skepp och körda lopp.” Alla gemensamma drömmar, hela den gemensamma grunden av samma blandning av kreativitet och verklighet, bubblar upp och väcks, allt det där som aldrig funnits med någon annan på det viset, på det djupet.

Imorgon är det sju år och fem månader sedan han dog. Jag har ett helt okej liv, givet alla omständigheter. Jag har rest mig igen, ur helvetet av hans död och en massa annan skit som kom därefter. Men ibland blir saknaden ändå överväldigande. Speciellt när jag nyss blivit påmind om livets finare sidor, som nu på bokmässan.→ Läs resten av inlägget!

sep 28 2023

Varför tar du inte tåget till bokmässan, Sanne?

Du som alltid tjatar om miljön!

Rimlig fråga.

Just den här veckan är en mycket olämplig vecka att ta tåget från Skåne. Två tågsträckor är helt inställda (dels Malmö-Lund, dels Helsingborg-Ängelholm). De inställda tågen ersätts i begränsad omfattning (det vill säga inte alls fullt ut) med buss. Alla som kan undvika att åka med dessa ombeds låta bli. (Och det verkar väldigt opraktiskt att färdas så med bokbagage.) Därav har jag redan sedan länge planerat att den här resan får bli med bil.

Det är för övrigt mindre än ett år kvar på leasingen av min bil. Och jag har fortfarande inte rest längre än att jag tar mig fram och tillbaka på fulladdad bil. Dags att prova på liiite mer äventyr, alltså 😉 Just nu står bilen på snabbladdning 🔌medan jag fyller på med choklad i både fast och flytande form ☕🍫🍪→ Läs resten av inlägget!